Ser att antalet med aktivitetsersättning ökar i landet, föga förvånande.

Det jag stör mig på i utredningen är de säger att det beror på att de med aktivitetsersättning har dålig utbildning. Det stämmer ju inte för alla. Själv har man topputbildning men får inga jobb. Har förvisso jobb men söker mig bort.

Eftersom man är halvt tvungen att skriva att man har MS och aktivitetsersättning (du kan bli uppsagd på momangen om du inte berättat för din arbetsgivare, legio) så blir man aldrig kallad till intervju. De jobb jag sökt och medvetet låtit bli att nämna saken om MS, där blir jag ALLTID kallad till intervju, för skriva jobbansökningar det kan jag. Men så fort de hör att man har MS och aktivitetsersättning så får de kalla fötter. De ser bara utlägg för sjukfrånvaro och utlägg för ev. arbetshjälpmedel och möjliga framtida utgifter även om man lungt och metodiskt berättar om nuvarande bromsmediciners fördelar och att man i princip inte längre blir sjukare i sjukdomen. Men min trötthet har jag alltid kvar dock men det finns ju modiodal ocj liknande att ta till.

Så nä det beror inte på att dålig utbildning i alla av de fall där aktivitetsersättning ingår. Det är snarare det faktum att man inte kan jobba heltid och att man eventuellt kan kosta lite lite mer än en vanlig anställd som är det avgörande även om tjänsten i sig inte är så komplicerad alla gånger. Sunt förnuft säger dock att lön för 75 % är billigare än lön för 100 %. Det är ju inte alla företag som har en heltidstjänst att erbjuda men som ändå skulle behöva mer folk. Är ju så på de flesta företag.

Var tvungen skriva av mig.

Mvh