@antoniowik

Jag startade min blogg när jag hade behovet att skriva om bearbeta mitt “nya jag” med denna sjukdom. Kan säga att det är jäkla process. Nu snart tre år senare känner jag mig mentalt “som vanligt”. Med det menar jag att jag inte vet hur det skulle vara UTAN min ms. Som precis vid diagnos är man så ovan med tanken att ha ms. Nu är det tvärtom. Tycker inte om den, men den finns här.

Min läkare pratar aldrig om mina plack. Aldrig ens nämnt dem mer än att dem hittat plack. Jag lusläser min journal. Gör inte det om du inte är redo för innehållet. Ibland skapar det mer oro när jag läser deras läkarspråk. Försöker låta bli men har sådant kontrollbehov.

Det jag vet är att mina plack finns kvar, dem har inte minskat eller försvunnit. Är inte aktiva längre. Det har inte kommit nya tack vare medicinen.

Idag märker jag inte av min sjukdom i någon större utsträckning. Tycker det är svårt att dra gränsen mellan vad som är vanlig trötthet och ms-trötthet till exempel. Ibland hoppar ögat när jag stirrar länge på något åt höger (hade mitt skov där) men så tittar man ju inte ens normalt i vardagen haha. Ibland känner jag efter för mycket men försöker inte tänka att x beror på min ms. Man kan vara trött av många orsaker. Ibland darrar min hand när jag sminkar mig till exempel. Ja ja. Får bara vara försiktigare. Om det ens beror på min ms, det vet jag ju inte. Jag försöker inte analysera dessa “små” konstigheter som kroppen har för sig. Det gjorde jag i början. Extremt mycket. Men med tiden som jag funnit acceptans i detta har det också försvunnit.

Jag jobbar heltid sedan sommaren 2018 och livet rullar på. Känner mig återställd. Kör bil, tränar, kan gå utan hinder. Men i början ge dig själv tid. Landa i dig själv med MS. Det är mitt råd. Det blir bättre.

Hur mår du nu?