Hej Charli, jag vill först och främst säga att du är inte ensam 🌸 och jag förstår din rädsla och alla dina tankar. När jag fick min diagnos för snart två år sedan (36 är gammal) så kände jag precis likadant och jag gick runt och väntade på det värsta. Vissa kvällar vågade jag inte somna i rädsla av att vakna med ett skov. Jag fick ganska snabbt min första bromsmedicin (rituximab) och jag har hunnit med tre vändor. Jag lever som vanligt och känner mig som relativt vanlig fortfarande. Försök att landa i din diagnos och läs på och lär dig så mycket du kan utav den, det hjälpte mig massor, först skrämde det livet ur mig men sedan blev det lättare att acceptera och landa i den. Det här forumet har även varit till stor hjälp, så håll dig aktiv här och känn vår gemenskap och våra erfarenheter och diverse besvär