Hej.

Jag heter Angelica. Är 25 år och bor i Skåne med min sambo och dotter som snart blir två år.

Hösten 2013 fick jag dem första symptomen, domningar i fötter som sen spred sig ända upp i ryggen. Sen har det bara gått utför. Fick diagnosen i jan 2014. Ammade min dotter så kunde inte börja med bromsmedicin direkt vilket inte gjorde så mycket då jag hade stor ångest av att välja mellan tre sprutor. Slutade iaf amma och började med rebif vilket inte var en bra upplevelse när man varit nålrädd i större delen av sitt liv. Började med tysabri när jag flyttade och gick till en ny neurolog. Första droppet fick jag i okt 2014. Nu har det visat sig att jag är jc positiv med högt värde så nästa gång jag ska in så tas ett nytt prov och är det lika högt blir det att byta medicinering igen.

Enligt läkaren har jag skovvis ms men det tror inte jag på. Har bara fått nya besvär hela tiden och inget av problemen jag haft har försvunnit helt. Det jobbigaste är att jag inte orkar gå mer än några meter innan jag inte orkar lyfta fötterna så dem släpar efter i marken. Har dålig balans så ser nog alltid berusad ut när jag går. Ska få en rullstol inom kort så fort vi flyttat igen. Har varit sjukskriven sen nov 2013 och tvivlar starkt på att kunna jobba igen.

Ja det var min historia. Försöker hitta nya sätt att leva livet på och att njuta av min dotters uppväxt så mycket jag bara kan. Men det är svårt och jag tycker det är väldigt tråkigt att vara så begränsad av min ms.