Känner så igen mig och vet inte vad man ska göra..
Jag och min sambo har varit tillsammans i 11 år..fick min diagnos för 1 1/2 år sedan..
jag sitter inte i rullstol men har ofta ont i kroppen..
Ibörjan bar han förstående tror det var för kag mådde verkligen skit på min första broms..
Men nu är jag inne på min tredje..har inte alls samma smärta av bromsen man mår ju ff långt ifrån bra..ingen ork eller minne..och det blir lätt tjafs..
Jag vet inte om han trodde att jag skulle bli som förut bara man hittade en medicin som funkade..tro mig jag önskar inget hellre..
Jag gör också mkt här hemma. .med städ,hundar lagar mat handlar osv plus jobbar 75%
Är helt slut på kvällarna..

Man måste ha en god kommunikation och kunna prata med varann..men om man inte har det då?
Om den andra bara lyssnar till hälften?