Nej, jag har ingen hjälp kring ätstörningen, har tackat nej till all samtalshjälp de erbjudit mig sedan beskedet kom v 8 förra året. Är inte redo för det. Gilenyan älskade jag personligen, men tester visade att min kropp invändigt blev kaos. Träffade en av framställarna bakom och hen sålde in sig och medicinen väldigt bra, så var lugn etc inför det. Däremot skrämmer allt detta mig då det är ett bevis på att jag inte fungerar som jag bör. Får panik av tanken att åka in och sitta-ligga med andra MS patienter, känner mig mupp helt enkelt. Är inte där i mina tankar.

Sen hjälper det kanske inte att jag är ensamstående student och jobbar extra över min egentliga förmåga bara för att få det att gå runt. De vill ju sjukskriva mig sedan länge, men som student finns inte det alternativet. Känner mig trygg med min vikt dagbok där jag har makten att styra över mina beslut helt enkelt.