Acceptans är såklart en viktig del i att börja må bättre, så kuratorn säger nog inget som är felaktigt. Men det är ju en lång väg att gå, och du behöver uppenbarligen hjälp att hantera hur du mår i relation till sjukdomen. Kanske en annan kurator kan fungera bättre tillsammans med dig?

Överlag känns det som att det är svårt att komma till någon form av acceptans om man saknar grepp om sin egen situation. Exempelvis skulle det kanske underlätta om du hade koll på vad du hade att förvänta dig av medicinen (att den bromsar, inte botar osv.). Vad vården kan erbjuda, och vad den inte kan fixa. Ett tips är att skriva ner frågor som du har, inför vårdbesök, och skriva ner svaren. Om du inte redan gjort det alltså. Du borde kanske kunna tala med din MS-sköterska närmare?