Jag såg din tråd tidigare och ville ge dig en kram för jag vet precis hur du känner dig. Och visst är det konstigt att själv ha blivit vårdtagaren när man alltid tagit hand om andra.
Själv kan jag trycka bort ångesten några timmar, sedan bubblar den upp igen. Allt negativt man läser suger man upp som en svamp. Ett tips från min läkare är att inte läsa på eller googla för mycket just nu(lättare sagt än gjort…)
Jag har inte påbörjat behandling men ska diskutera den om två veckor. Väntan än nog det värsta just nu. Hur långt har ni kommit i utredningen?
Sedan är jag sjukt tacksam över att bo i Sverige och att forskningen har gjort stora framsteg. Forum som detta och alla medlemmars inlägg har också hjälpt mig mycket.
Skickar styrkekramar och värme till dig.