Hej igen på er alla!

Jag kan som sagt inte tacka er nog. Jag tänkte berätta lite mer om min situation i nuläget för att se om ni kanske känt igen er, eller kanske känner igen er för tillfället. Ni alla här är ju trots allt mer erfarna än jag och ni inspirerar mig så mycket.

Första skovet jag fick måste varit när jag var 14 år (2014). Jag visste inte ens vad skov var förrän 1 vecka sedan. Jag vaknade med dubbelseende och hade det i några veckor. Det gick över tillslut och jag tänkte inte mer på det med tanke på att ögonläkaren tog sig en titt men hittade inget konstigt. När jag var 16 år vaknade jag med domningar och stickningar i benen. Jag var återigen iväg till läkaren men de hittade inget särskilt den gången heller. Jag antog att det handlade om stress, med tanke på att dessa skov uppstod när jag gick igenom något emotionellt. Till exempel var det inte alltid så bra hemma och mina föräldrar skiljde sig tillslut. Jag antog det handlade om det helt enkelt. För er då? Fick ni skov under mer tråkiga moment i livet eller kan de komma när som helst för er?

Om vi nu drar fram tiden till april 2021…För 2 veckor sedan vaknade jag med att rummet bara snurrade och även dubbelseende. Dubbelseendet fösvann med dagarnas gång. Sedan kom svagheten, sedan domningarna och tillslut en bultande huvudvärk. Som sagt tänkte jag att det måste bero på stress med tanke på att jag gick igenom nåt annat tråkigt under den tiden. Bestämde mig för att ta mig till akuten där jag gick på MR och ja… fick diagnosen tillslut. Stannade i 5 dagar och fick cortisol-dropp. Igår fick jag lämna sjukhuset men jag skulle inte påstå att jag mår bra. Jag är fortfarande svag i kroppen, huvudvärken är med mig hela tiden även om den lugnar ner sig ibland. Har även fortfarande den här stickande känslan i handen. När ni fick cortisol-dropp, blev ni bra? Jag har så svårt att förstå vad det är jag ska förvänta mig av cortisol-droppet… Nu ska jag vänta på vad Uppsala säger. Antingen vill de göra transplantationen eller så ska jag gå på medicinering. Men jag får panik av tanken att jag aktivt inte gör något åt den här sjukdomen. Jag sitter ju bara hemma nu. Ingen transplantation och ingen medicinering. Ni som fick medicinering direkt, kände ni att ni blev bra? Och @linneav hur blev du i väntan på transplantationen? Blev du värre?

@Qbert Hur kommer det sig att de inte ville utföra transplantationen om jag får fråga? Skulle du ändå säga att du är nöjd med livet och hälsan utan transplantationen?

@AnneliSol @rokas96 Tack för att även ni delat med er av symptomen. Det får mig att känna mig lugnare att fler har upplevt något så skrämmande men lyckats komma över det.

Jag är så tacksam för allt och jag vill att ni alla ska veta att jag finns här för er med! @linneav Jag skulle jättegärna vilja höra mer om Uppsala och din upplevelse där. Jag finns på Facebook messenger för er alla som skulle vilja kontakta mig. Jag skulle bli så glad. Sök bara på Antonio Wikstrand så borde jag komma upp direkt.

Kramar❤,
Antonio