33-årig tjej, boende i Halmstad med rötterna i Umeå. Lever med min sambo och 1,5-åriga Sheltie ‘Spock’.

Jag fick mina första problem i november 2014 (yrsel, obalans, illamående, dubbelseende och känselbortfall i ansiktet) men då man bara hittade 1 förändring i hjärnan fick jag då diagnosen “stroke i lillhjärnan”. Efter 3 veckor inlagd skickades jag hem med rullator och blodförtunnande medicin.

I slutet av augusti i år kom nästa episod med sömnsvårigheter, ilningar i ryggen, obalans, yrsel, illamående och känselbortfall i en hand och en fot). Då symtomen var liknande mina tidigare problem tog läkarna nu och genomförde mer omfattande undersökningar än för 2 år sedan. I slutet av september stod det klart att jag har MS och troligtvis aldrig haft någon stroke – utan att det var mitt första stora skov för 2 år sedan.

Jag går nu på Tysabri och mår bättre än jag gjort sedan 2014! Känselbortfallen går sakta tillbaka och det jag har störst problem med idag är fatigue. Då min MS är extremt högaktiv och den senaste MR:en inte alls såg bra ut är jag nu bokad för hsct/högdosbehandling med stamcellsstöd med början i slutet av februari nästa år.

Jag har inte arbetat sedan 2014 då vi flyttade från Tranås till Halmstad “mitt i allt” men går nu och arbetstränar 2 h/dag. Saknar mitt gamla jobb som registrator på Nationellt Forenskiskt Center extremt mycket och tycker det är svårt att fylla dagarna med meningsfulla aktiviteter.