Typ två veckor efter jag fått diagnos åkte jag på synnervsinflammation och det behandlade de som aktivt akut skov. Lades in tre dagar med kortison på dropp (var under helg, annars finns det dagvård så man går dit en timme och sedan får gå hem igen). För mig hjälpte det inte med synnerven men mina domningar och myrkrypningar blev mycket bättre. Lättade upp och på vissa ställen försvann de helt.
Min läkare sa att bromsmedicinen jag fick börja med (Tecfideran) var för att förhindra skov och ta ner det aktiva (har/hade 4 aktiva inflammationer i ryggmärgen) men att man inte gjorde något mer åt det aktiva (domningarna). Det kunde gå bort och det kunde stanna kvar resten av livet. Så kortisonet blev för ett nytt skov, inte det aktiva som fanns ånär de diagnosticerade.

Hmm… vet inte om det här blev väldigt luddigt, vad jag försöker säga är att behandlingen både ska stoppa det aktiva och förhindra framtida. Kortison sätter de in när det blir ett akut skov/stort eller tungt skov. Kortison kan hjälpa men gör det inte alltid och behandlingen du påbörjar ska stanna av ditt nuvarande- och förhindra framtida skov.

– Ett tips är att skriva ner dina frågor, när du sitter där är risken att du inte kommer ihåg några alls och förlåt om det här bara blev förvirrande, i så fall kan du ignorera.