Min kommentar gäller också vikten av att diagnos ställs så tidigt som möjligt. Min dotter fick sin diagnos vid 15 års ålder. Två år tidigare sökte vi först vårdcentral för “konstig känsel i ansikte och på hals, domningar på en fot”, några veckor efter det för att hennes ena öga rörde sig konstigt. Vi fick lugnande besked vid båda tillfällen, men jag tycker det är märkligt att läkaren den andra gången inte kopplade ihop symptomen vid båda besöken. Hennes unga ålder spelar så klart in. Vid diagnos-tillfället var barnläkarna mkt förvånade och kunde inget om unga och ms.
Efter diagnos har vården varit mkt bra. Det enda är svårigheten att få tid “i tid” till MR. Där gäller det att ligga i och tjata på röntgen. Och MR är ju superviktigt att få eftersom MS kan vara “tyst”.