Du skriver mkt gripande berättelser om dina tankar och upplevelser och det är svårt att inte bli berörd.

Jag tror att du är inne på ett bra spår dock. Jag har inte så mkt besvär själv av min MS men tänker såklart på den. Den är ständigt närvarande men jag har bestämt mig för att den aldrig ska konsumera mig. Livet innan MS för mig var mkt framtid och dåtid. Hela tiden en resa mot ngt samt en tillbakablick av vad som behövde förbättras. Väldigt lite nutid så jag missade resan mot alla mål jag uppfyllde så att säga. Efter diagnos så upplever jag mig faktiskt som en bättre människa och mår i många avseenden mkt bättre. Jag försöker uppskatta det jag faktiskt har och njuta av det. Det blev liksom meningslöst att grubbla på framtiden eftersom den blev hotfull, och ska jag ändå bli svårt sjuk i framtiden så är det ju synd att slösa bort nutiden på att försöka känna in framtiden.

Vet inte om jag tillför ngt men hoppas det. Vi kan inte påverka sjukdomen i sig så mkt själva men jag vet att vi kan påverka hur vi mår; det själsliga som du säger.