Själsligt.

Visar 5 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #7787

      Hej alla kämpar.

      Jag hade ett väldigt bra möte idag med SaraS och hon nämnde en sak som jag verkligen tog till mig.

      Att se på och tala om sjukdomen, livet och vår existens djupare… själsligt… en större analys än det enkla, fysiska och vetenskapliga.

      Önskar att detta blir en tråd som kan vara till hjälp eller åtminstone en själslig ventil för intresserade.

      Jag kan börja.

      Idag var en bra dag.
      Ett givande möte på morgonen med en främmande person, ett ganska långt samtal med en annan främmande person vid namn Eva Helmersson på Neuro som ingav ett helt nytt hopp.

      Jag fick en flash av framtiden i ett mardröms scenario som jag faktiskt kunde skaka av mig lika fort.

      Börjat träna, senast idag var jag på gymmet och insett att jag skiter i det felaktiga idealet och njuter av att jag faktiskt kunde vara glad genom ryckiga, ynkliga försök att ta i som förr. Att inte skammen tar över, iaf just idag.
      Och det är varje dag ”just idag” som är nutid, framtid och delar av det förflutna.
      Att leva och genomleva, minnas och vara allt just idag.Och åtminstone kunna små le och bli varm av det en liten stund ”just idag”.
      Det är viktigt för mig.
      Att få tacka någon, med ord eller en blick eller en beröring. Det är en belöning som gör att dagen blir minst en timme längre. För mig iaf.

      Nästan som om det man får av en ” just idag” -dag är en dag extra att leva. En dag till att vara i nått annat och så mycket mer än en sjuk människa.

      Kanske nästan friskare än en frisk människa. Själsligt. Och det är tack vara MS.

      Kanske jag är ute och svävar i mina tankar och bara skriver just nu utan att tänka?
      Har jag rätt eller har jag fel?
      Mår jag bra eller dåligt eller helt fantastiskt… Eller mår jag allt på en gång och detta gör dagen till en så här bra dag?
      En ” just idag ” -dag.

      Vad vet jag? ….

    • #7792

      Du skriver mkt gripande berättelser om dina tankar och upplevelser och det är svårt att inte bli berörd.

      Jag tror att du är inne på ett bra spår dock. Jag har inte så mkt besvär själv av min MS men tänker såklart på den. Den är ständigt närvarande men jag har bestämt mig för att den aldrig ska konsumera mig. Livet innan MS för mig var mkt framtid och dåtid. Hela tiden en resa mot ngt samt en tillbakablick av vad som behövde förbättras. Väldigt lite nutid så jag missade resan mot alla mål jag uppfyllde så att säga. Efter diagnos så upplever jag mig faktiskt som en bättre människa och mår i många avseenden mkt bättre. Jag försöker uppskatta det jag faktiskt har och njuta av det. Det blev liksom meningslöst att grubbla på framtiden eftersom den blev hotfull, och ska jag ändå bli svårt sjuk i framtiden så är det ju synd att slösa bort nutiden på att försöka känna in framtiden.

      Vet inte om jag tillför ngt men hoppas det. Vi kan inte påverka sjukdomen i sig så mkt själva men jag vet att vi kan påverka hur vi mår; det själsliga som du säger.

      • #7793

        Du tillför mycket handou, jag uppskattar ditt svar då det dels stämmer överens med mina egna resonemang, men även hur jag vill resonera och tänka på framtiden som nyligen diagnostiserad. Så tack för att du delar med dig 🙂

    • #7795

      Torkel och handou.

      Precis och grymt att ni engagerar er i denna tråd.
      Visdom och ärlighet är fantastiskt då energin ibland tryter.

      Nu håller vi igång det här!
      🙏👊🏼💫🦵🏻

    • #7806

      Hej alla.

      Mardrömmar. Dem är ju inte att leka med ibland.
      Jag drömmer varje natt och jag är en sådan själ som aldrig drömt något annat än just mardrömmar.

      Låter hemskt kanske men det är sant.
      Jag skulle så gärna vilja någon gång få komma till jobbet och berätta om ” jag drömde en så härlig dröm inatt”.

      Sedan barnsben är jag ganska van med dessa mardrömmar som jag nästan alltid kan tyda i efterhand till oro, skam, dåligt samvete, MS, brusten kärlek, sorg, rädslor mm. Det finns alltid en jordisk förklaring som tagit form i en värld där David Lynch är regissör.
      Om någon sett Inland Empire , lost highway, eller Mulholland drive så kan ni kanske föreställa er en väldigt kuslig stämning som är för lugn.

      Sedan jag började med mycket tabletter pga nervsmärtor mm så har dessa drömmar eskalerat och många gånger så tänker jag darrig på morgonen. Ska jag orka med detta? Varför ska jag drömma så här hemskt jämt?
      Slipper jag det värsta av dem om jag väljer smärtan på dagarna istället?

      Men så går dagen och allt känns ok igen. Man reebootar liksom. Tacksam över pillrens smärtlindringOch tjoff så är det dags för natten igen.

      Någon som har erfarenhet av mycket mardrömmar och dålig sömn?

      Och hur mår man verkligen på djupet om detta är vardag (natten) varje dag (natt)?

      Med vänlig hälsning,

      NewVersion

    • #7813

      Sömn för mig är skydd, värme och harmoni. Att bli berövad rofylld sömn är på ngt sätt kränkande eftersom det är den sista utposten av skydd på ngt vis. . Det låter som att du lidit av sömnproblem redan innan MS?

      Vad är det som du drömmer?

      Va glad att du inte drabbats av ’Eraserhead’
      (Lynch första film). Vill man må jävligt dåligt och känna sig ?! Så ska man kolla den. Glöm popcorn.

      H

    • #7814

      Handou

      Sant, sant!

      Yes , nästan aldrig sovit bra eller länge och mardrömmar har alltid följt mig. Mycket frustrerande.

      Äter en benso tablett innan läggning och den slår ut mig bra iaf. Men drömmarna är kvar och vakna gör jag mycket ändå många dagar.

      Haha, ja har sett eraserhead och jag åt ingenting när jag såg den. Sjukt äcklig men genialisk.nästan Genetalisk.
      Än så länge drömmer jag inte svartvitt och inte om misfoster till bebisar och levande ungfåglar!

Visar 5 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

En sida för dig som är ung och har Multipel Skleros.