Men om du tänker tillbaka, de saker som har påverkat dig mest, såg du de komma? och om du såg de komma, har du lärt dig något då? Till exempel om du har ett jobb eller en utbildning som du vet att du har mått dåligt av tidigare, har du försökt anpassa den efter dig och dina behov, i den utsträckningen det går alltså?

Senaste skovet hade jag på känn. Efterklok som man är så ångrar jag att jag inte lyssnade på min kropp. Men det kom smygandes och var rätt lurigt. Jag körde på som vanligt; pluggade en massa och extrajobbade så mycket jag orkade. Men jag trivdes med det. Dock trivdes inte min kropp fullt så bra och det gjorde att jag fick en andra synnervsinflammation.

Jag har inga större svårigheter att anpassa mig till förändringar i livet… såsom till exemel faktumet att jag ser väldigt kasst och att det sannolikt inte kommer att bli särklilt mycket bättre än vad det är nu. Problemet jag haft är mest att jag inte har fått något andrum. Så fort jag kommit på banan igen så har jag knuffats av. Det blir liksom svårare och svårare för varje gång det händer.

I nuläget har det snart gått ett år sedan mitt senaste skov, tysabrin tycks funka (jag mår som vanligt men magnetkamerabilderna ser bättre ut) och jag har precis fått besked att jag inte har något JC-virus. Yey! 😀

Just nu ser livet bra ut. Men jag måste verkligen lära mig av mina erfarenheter och lyssna mer på min kropp. Tack för påminnelsen! (Jag behövde verkligen en…)

Välkommen hit och tack så mycket för ditt svar!