Ensamhet

  • Författare
    Inlägg
  • #7798
    Edd
    Edd

    Hej allesammans!

    Jag har inte alls varit aktiv här trots att jag varit medlem i några år, främst för att jag inte kunnat acceptera att jag är sjuk. Har bara trängt undan det och låtsas som att det liksom inte handlar om mig, men nu har jag kommit till en tid i mitt liv då jag blivit tvungen att ta mig själv och mitt liv på allvar. Börja ta ansvar på riktigt och därför har jag nu börjat acceptera att jag har MS. Med detta kommer ju som ni alla säkert känner igen er i, sorgen, oron, ilskan och det mest påtagliga för mig just nu ENSAMHETEN.
    Därför skriver jag detta inlägg nu, för att jag känner mig så fruktansvärt ensam i sjukdomen, i tröttheten, som nästan ingen i min omgivning förstår sig på.
    Att ständigt tampas med denna sjukdom som inte alltid syns på ytan, kämpa, kämpa, kämpa för att dagen ens ska gå ihop är så påfrestande, särskilt när ingen förstår.
    Så jag vill nu dela detta med er för att jag tror att ni förstår och kanske kan känna igen er i det jag pratar om och om man pratar om det känner man sig kanske inte lika ensam längre…

    Godkväll från en tös i Gbg 💕

  • #7799

    Hej Edd

    Förstår dig precis och det tror jag många av oss ca 600 här på sidan gör.

    Att acceptera detta kanske man aldrig helt gör och det kan ingen någonsin klandra oss för.
    Fortfarande unga får många detta bakslag i livet.
    Som att något sparkar undan benen för en.
    Och man kommer inte riktigt upp igen.

    Mitt råd till dig är att skaffa någon att prata med. Var aktiv i ditt sökande för att hitta de saker som just du mår bra av och orkar. Ventilera mycket och bli proffs på digsjälv. Det är många gånger skrämmande men också intressant.

    Du kanske skulle må bra av att få in lite stolthet och styrka i din vardag. Då du dansar med istället för att streta emot.

    Tro mig , jag kämpar med skammen, sorgen, chocken, symptomen, acceptansen och så mycket mer än. Men det blir bättre när man jobbar med det.

    Denna sida är magisk att ventilera och lära sig på!
    Alla är på din sida och förstår .
    Starta trådar, kommentera , läs, diskutera här!
    Det ger supermycket !!

    Önskar dig så mycket lycka med att finna ro i allt och kämpa på så kommer du plana. En dag . Det lovar jag dig.

    Och mig kan du fråga allt!

    Med vänlig hälsning,

    NewVersion

    🙏💪👊🏼💫

  • #7800

    Du är inte ensam!! Jag kommer aldrig acceptera att jag fått en sjukdom men jag måste lära mig leva med den och på något vis känna mig trygg med att sjukvården vet vad de pysslar med…..

  • #7801
    ZJ
    ZJ

    Hej!

    Du är definitivt inte ensam. Tänk alla fantastiska människor som är här och förmodligen förstår.
    Jag känner verkligen igen mig. Jag tror att jag inte ens har accepterat att jag är sjuk. Jag kör på som vanligt och ibland tänker jag att jag har blivit fel-diagnostiserad. Är det konstigt?
    Det här med att ingen annan förstår ska vi inte ens prata om. Jag har en fantastisk sambo/familj. Men ändå så känns det som ingen förstår exakt vad jag menar..

    Kämpa på helt enkelt 🌸

    • #7802
      Edd
      Edd

      NewVersion, tack för ditt engagemang, din förståelse och dina kloka råd. Det gör mig gott att läsa och det känns skönt att jag hittat hit!

      kolabollar, tack! Jag vet inte om jag kommer kunna acceptera heller, men hur gör du för att lära dig att leva med sjukdomen?

      ZJ, jag har också tänkt att jag blivit fel-diagnostiserad, att detta liksom kommer gå över eller bara magiskt försvinna. Tror inte det är konstigt alls, bara ett sätt att hantera det på. Att ingen riktigt förstår är skitjobbigt, men det är ju svårt för människor generellt att sätta sig in i andras situationer… man kan väl inte heller klandra dom för det. Så man får väl helt enkelt söka den förståelsen och tryggheten på annat håll, här till exempel tänker jag. 🙂

  • #7803

    Jadu… hur gör jag? Jag fick diagnosen i augusti så har inte haft den så länge…. jag äter min medicin och min d vitamin och håller tummarna för att jag inte ska få fler symptom än de jag redan har! Jag har valt att vara öppen med att jag fått diagnosen och det är nog ett bra sätt att leva med sjukdomen. Att alla vet att man fått en diagnos och kanske inte är på topp jämt! Försöker tänka att de flesta människor lever med lite skit på något sätt… vissa blir svårt sjuka, vissa förlorar en nära anhörig, vissa mår dåligt psykiskt, vissa får diabetes, vissa kan inte få barn fast man vill och vissa får ms! Man får bara vänja sig vid tanken att man fått en diagnos som man kommer ha för resten av livet… finns lixom inget annat att göra? Men acceptera, det gör jag aldrig! Detta forum är bra för att inte känna sig ensam i sjukdomen tycker jah! 🙂

  • #7804

    🙏👍 Slutet på resan och början på en ny!

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

En sida för dig som är ung och har Multipel Skleros.