Jag har själv inte behövt rehab så jag har inga egna erfarenheter, men jag funderar på om du kan vara ärlig med vården och berätta detta? Kanske kan du gå på ett första besök på rehab och få ett träningsupplägg som du kan göra hemma eller på gym, istället för att fysiskt behöva ta dig dit. Vill de ha återkoppling kanske det funkar med ett videosamtal? Prata med dom och se om det går att hitta någon lösning, men i slutändan tycker jag att du ska göra det som känns bäst för dig. Den mentala hälsan är minst lika viktig som den fysiska!

Nu får någon som faktiskt har varit på rehab rätta mig om jag har fel…

Men vad jag har hört från andra som varit på rehab så handlar det om så mycket mer än att bara återhämta sig från ett skov. Det handlar om att träffa andra i samma situation, få möjligheter att prata igenom alla möjliga dimensioner av sjukdomen, ställa alla typer av frågor till experter och få kunskap inför framtiden.

Nu vet jag inte vad det är du ska gå på men jag tycker att du i alla fall ska prova om det inte blir en allt för stor påverkan på ditt vanliga liv.

Jag har varit på rehab två gånger och kan rekommendera det varmt. Oavsett vad du har problem med så kommer du få ett individanpassat program. Jag tex har inte haft behov av träningsmomenten då jag tränar en hel del själv men har fått hjälp med andra delar (MS är ju som bekant mångfacetterat..)

Det jag kan säga är väl att 1. Det blir verkligen vad man gör det till, och 2. Med rätt öppenhet och engagemang kan det bli nåt man kommer kunna ha nytta av länge.

Dessutom träffar man många i samma situation och bara det räcker för de allra flesta.

Precis som Qbert säger var träningen en mindre del av hela rehabgrejen! Jag var tex yngst i min grupp och att träffa andra med ms minskade mina rädslor inför framtiden rejält. Rekommenderar det starkt iaf.

Tja!
För min del så blev det värre när jag var på rehab. Fick avbryta efter tre dagar då jag blev sämre och varför jag blev det var för att jag blev väldigt emotionell när jag såg hur illa alla var. Visste verkligen inte vem jag skulle tycka synd om samt var jag själv halvförlamad. Har tidigare tränat som elitfotbollsspelare så disciplinen har jag i grunden samt är jag väldigt envis så tränade själv i fyra månader och blev återställd. Mår jättebra nu samt spelar fortfarande fotboll men bara för skojskull. Promenerar mycket och har börjat träna på utegymmet som jag har på min gård.

Rehab hjälpte mig otroligt mycket. Jag hade störst behov av stöd för att hantera mitt psykiska mående/krisreaktion efter skov och diagnosbesked, även om jag hade behov av “fysiskt” stöd med.

Rehab blev utöver det en plats att gå till under ca 3 månader och människor att prata om MS med, det “tvingades in” i vardagen. Jag var deltidssjukskriven under perioden och till en början fokuserad på att bara gå tillbaka till vardagen så fort som möjligt. Jag som gärna flyr från jobbiga känslor och tankar behövde göra tid för att faktiskt förstå allt som hade hänt. Jag fick stå i centrum på ett sätt som jag inte känner mig van med och alla var snälla och mjuka, jämfört med neurovården, som ibland känns mekanisk och bara medicinsk.

Jag fick vända och vrida på alla frågor till jag nästan ledsnade på dem själv. Det hjälpte mig med min oro och mitt psykiska mående mer än vad jag trodde att det skulle göra från början. Kuratorssamtalen var mycket värdefulla. Fysiska tester för att se mitt nuläge och funktionalitet var också bra, även de som visade normalt (då vet man det!).

Jag träffade inga andra patienter via rehab. Träning och ev. övningar gjorde/gör jag själv hemma i “egen regi”. Men om jag jämför hur jag mådde vid första och sista träffen är jag två helt olika personer. Jag tycker verkligen att man ska be om (och påminna om) remiss och testa rehab om man har fått MS-diagnos/skov.