› Forum › Stöd/Livet › Våga skaffa (fler) barn trots MS?
-
FörfattareInlägg
-
-
Hej!
Behöver nog lite tankar och inputs från andra i samma situation?
Jag fick barn när jag var ganska ung. Ett år efter att yngsta barnet föddes så fick jag min MS-diagnos. Har alltid drömt om en stor familj, men när jag fick min diagnos så stängde jag dörren till fler barn. Detta är 8 år sedan.
Senaste året har jag fått en liten önskan som har vuxit sig större om att försöka skaffa ett till barn, även fast jag är lite äldre nu. Har pratat med neurologen och vi ska göra en ny MR och invänta resultaten på den. Men annars så tyckte neurologen att det inte finns några hinder.
Man får inga garantier i livet, men allt känns lite läskigare och osäkrare när man har MS. Vågar man skaffa (fler) barn när man har MS?
Det är ju väldigt individuellt hur man tänker.
Finns ju inget rätt eller fel. Behöver nog bara få höra hur andra med MS resonerar kring det här ämnet. -
Hej hej,
Precis som du säger så är det nog väldigt individuellt vad man tänker kring barnfrågan beroende på hur stark längtan man har men också hur det ser ut med behandling, hur man mår utifrån aktuella symptom, mediciner mm 😊
Personligen har jag nog landat i att det nog inte blir några biologiska barn för min del. Jag har precis börjat min behandling med Rixathon och får inte vara gravid då det kan skada fostret. Behandlingen har dels gjort mig väldigt infektionskänslig där jag är sjuk i princip varje dag och har i perioder även fått prova olika mediciner mot fatigue och huvudvärk som man inte heller få bli gravid på. Jag skulle behöva pausa min behandling en längre tid för att kunna bli gravid utan att utsätta barnet för några risker. Risken att få fler skov under tiden är en risk jag personligen inte känner att jag är villig att ta. Dels för att jag redan har det väldigt kämpigt med de skador jag redan har i hjärnan/ryggmärg men också för att tanken på att vara gravid eller småbarnsförälder med alla mina besvär känns väldigt tuff.
Jag har också tänkt på mitt potentiella framtida barn. Utifrån min ork, min kroppsliga funktion och mående känner jag inte att det skulle vara rättvist mot barnet. Barnet förtjänar föräldrar som har energi, tålamod, livslust och bra ekonomiska förutsättningar. Om jag inte ens klarar att jobba heltid hur ska jag orka ha fullt ansvar för ett barn 24/7 som jag inte kan ta semester ifrån? Blir sannolikt sjukpensionär på deltid snart och då kommer mina ekonomiska förutsättningar också att bli begränsade. Skulle inte vara rättvist mot mig heller att känna konstanta skuldkänslor och press att ge mer än vad min kropp orkar.
Best case scenario får jag inga fler skov, men om jag får det och inte kan gå längre eller bli blind eller om det går från skovvis fortlöpande MS till progressiv MS blir det en ännu större utmaning.
Med det sagt har jag varit sugen på att bli familjehem någon helg i månaden åt barn som behöver ett tryggt hem framöver om hälsan tillåter. Att ta hand om barn men inte ha dem heltid eller ensamt ansvar känns mer hanterbart för mig 😊
Men finns verkligen inget rätt eller fel. Tror det finns oändligt många perspektiv på frågan om barn när man har MS. Är ju så stor skillnad på hur mycket ork man har, vilken behandling man får, hur man mår, hur stor längtan är osv. Hoppas du kan landa i något som känns ok för dig. Kram
-
Jag har haft diagnos i 15 år nu. Har efter diagnos skaffat 4 barn, ibland tänker jag att jag är galen samtidigt är killarna det bästa jag har i livet 🥰
-
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.


