Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Hallå!
Jag heter Sandra, är 32 år och bor i Linköping
Är ursprungligen från Sundsvall..Här bor jag i mitt drömhus i ett litet samhälle på landet tillsammans med min sambo och två hundar.
Jag jobbar som djursjukvårdare som är mitt absoluta drömjobb..I januari förra året började min karusell..
Jag fick efter en tids högt stresspåslag synnervsinflammation på höger öga och blev inlagd på neurologen efter måna undersökningar.
Gjorde MR och miljarders blodprover..
Ingen sa ngt om misstanken på MS
Fick efter tre veckor komma tillbaks för ny MR samt ryggvätskeprov vilket var bland det oskönaste jag gjort i mitt liv då jag är lite sned i ryggen så hon kom inte in på en gång…
Efter detta tydde allt på MS och jag fick min diagnos i april..
Stog först på beta interferoner men har aldrig mått så dåligt eller haft så ont i kroppen i hela mitt liv..sambon fick bära mig till badkaret på nätterna då varma bad var det enda som lindrade..
Fick trots detta ändå nya skov…
Bytte nu i okt till tecfidera, jag mår bättre men ej bra..så medicinbyre kan vara på taleten igen i april då jag ska tillbaks för röntgen..Har alltid varit aktiv, ffa med mina hundar som tränas och tävlas..har nu en tio månaders som jag hoppas ska bli ett bra tävlingsämne..dock måste nog matte träna upp sig också så hon hänger med på banorna
Låter jätteskumt..
Klart läkaren måste framföra vilken han/hon tycker är lämplig…annars blir det ju rena rouletten..
Jag provade också beta interferon först men fick sluta och då gick vi igenom alternativen min läkare tyckte passade..men innan besöket då vi skulle bestämma vilken bad jag om de tre olika så jag kunde läsa på lite…
Det slutade att hon tyckte jag skulle prova tecfidera vilket jag nu ätit sedan oktober, tyvärr fungerar den sådär för mig då jag ej mår så bra, dock bättre än på beta interferonet..Skönt att du mår bättre!
Men acceptera inte att inte få någon som helst input från din läkare.!!Lycka till!
Tack för era svar..
Pratstund blir det så fort vi har en stund att sätta oss i lugn och ro..
Ska även ta upp detta med anhörigstöd även om jag betvivlar att han vill ha det..
@Roonan
Vi är strax över 30- vet inte om det räknas som ung här 😉Vi har varit ett par och sambos i snart 11 år och det klart att han säkert tycker det är hobbigt att se mig ledßen, trött och frustrerad för det mesta..
Försöker hålla ihop det på jobbet med att vara lika glad och positiv som jag alltid brukar vara men då man kommer hem orkar man inte den fasaden..har dock senaste tiden fått ut denna frustration och ledsenhet i bilen på väg hem, så min sambo “slipper” det värsta på kvällarna… Hemskt jag vet men är så trött på att vara ledsen.
Tack alla för era svar som sagt och stöd…
