Jag håller med dig, det finns så mycket känslor och förväntningar kring att skaffa barn. För mig var det ett större orosmoln de första åren då jag insjuknade 2011 eller om det var 2010… Nu är jag faktiskt mer tacksam än innan och känner faktiskt att jag vill, kan och vågar!
Tror att det kan ha varit en del i processen att acceptera min sjukdom som har gjort mig mer trygg i att jag vill bilda familj.

Jag står på 2 kapslar dagligen dessförinnan hade jag Avonex, men jag hade svåra biverkningar av sprutorna. Det enda med Tecfidera var att jag hade ont i magen i början och så flush då förstås.

Tycker att det känns bra!

Hej!
Jag fick diagnosen i Augusti 2012 efter över ett års utredning. Är nu 22 år och sjukskriven. Lättnaden som borde infunnit sig hos mig med MS-diagnosen kom aldrig, och har ännu inte riktigt förstått hur jag ska ta ställning till allt. Kuratorn har jag regelbunden kontakt med och i fredags nu så kände jag för första gången att jag gick framåt i bearbetningen .
För tillfället tar jag Avonex och har gjort det sen 5 månader tillbaks och det har varit upp och ner. Tror att det är ett nytt skov på ingång och biverkningarna varierar men i regel så är jag utslagen två dagar i veckan. Så byte ska diskuteras.

Jag har ju kört på i samma aktiva livsstil som jag alltid gjort och har börjat känna av att det inte går till 100%. Men träningen håller mig faktiskt mycket piggare.

Jag har inte många bra råd då jag inte funnit mig själv i det hela ännu.
Men har tagit till mig av de råd du fått här nedan och känner igen mig i beskrivningarna.