Jag tror absolut att du kan ha utvecklat någon form av social fobi av din isolation. Och det är något som du kanske kan behöva hjälp att bryta med hjälp av exempelvis en KBT-terapeut. Av mina erfarenheter tenderar sådant att eskalera med tiden, och svårare och svårare att bryta, så det kan vara klokt att försöka få hjälp med det så snart som möjligt. Det är ofta väntetider involverat, så det kan vara en god idé att ställa sig i kö så snart som möjligt. Och vissa kuratorer klickar man inte med helt enkelt, fungerar inte den personliga kemin alls så kan man inte ta till sig hjälpen. Men jag måste påpeka att även om kuratorn var frisk, så tror jag att denne har en förmåga att förstå hur en person känner när denne fått en kronisk diagnos. Däremot känner jag med ditt negativa synsätt, jag själv fungerar inte alls när jag får “glättiga” råd om förhållningssätt. Men den kuratorn är inte representativ för alla vårdgivare, det finns sådana som passar sådana som dig och mig bättre. Sedan måste jag understryka att du inte ska vara rädd för antidepressiva, det gör dig inte beroende på så vis att du kommer att missbruka dem. Däremot kan de behövas trappas ut, som många andra läkemedel när man slutar. Det finns även lugnande mediciner som inte är beroendeframkallande alls.