Ung Med MS-
Inlägg
-
-
Jag är 31, fick diagnos för ett år sedan. Troligen haft sjukdomen i 4-5 år innan diagnos, jag vill ha barn med min sambo en dag men kanske om 2-3 år. Det skulle passa oss bäst. Sen kan jag bli stressad över att ju senare jag skaffar barn och sjukdomen tickar på = färre ”friska” år med mina barn. Kommer mina barn bli besvikna, ledsna och se sin mamma bli sämre? Tänker också på vad jag ”utsätter” dom för. Ingen vill se någon man älskar bli dålig. Hur tänker ni med barn?
Det känns som jag lever på lånad tid med nedräkning 10-15 år. Då blir man sämre. Borde passa på köpa hus nu för sen blir det väl handikapplägenhet. Typ så.
Förlåt så ledsen ikväll. Jag avskyr att denna sjukdom håller min framtid gisslan. 😔
-
Tänkte mest svara angående det här med lånad tid på 10-15 år. När man läser statistik om sjukdomsprogression osv, får man nog försöka ha i åtanke att de medicinerna vi har tillgång till idag är rätt nya. Det är mycket möjligt att det kommer se annorlunda ut statistiskt sett när vi själva varit sjuka sagda tid, jämfört med de som haft diagnosen såpass länge idag.
När det kommer till barnbiten så har jag dåligt med input, annat än att jag själv är tacksam för att jag aldrig velat ha barn. För trots att det aldrig funnit i min världsbild att jag skulle skaffa barn, så tycke jag att det var lite av en sorg när jag insåg att det inte var så enkelt att det bara var mitt val längre. Att där finns försvårande parametrar som jag själv inte rår över. Så jag har en väldig respekt för hur svårt det måste vara för er som hyser en barnlängtan. Men hoppas för din skull att du landar i att visst, allt blir kanske lite svårare med MS, men samtidigt så är det inte omöjligt 🙂
-
Nu tänker jag inte svara på om du ska skaffa barn eller inte. Men måste man bli sämre? Jag är 48 år och har precis fått diagnos. Har haft symtom i ca 1 år. Men jag tror att debutskovet började för 10 år sedan, men då viftade läkarna bort det. Jag har precis börjat medicinering och vill så gärna tänka positivt om framtiden. Du är ju mycket yngre än mig och har mycket framför dig, men jag tror att forskningen går framåt och att skaffa barn borde inte vara något hinder med tanke på den effektiva medicin som finns. Jag vill tro att du inte kommer bli sämre bara för att du blir äldre. Som sagt, inte idag med den bromsmedicin som finns.
-
-
Jag har haft turen att ha en besvärsfri MS sedan många år och har en fantastisk familj med underbara barn sedan 10 år. Som Emma påpekar har väldigt mkt hänt i behandlingsväg sedan man satte den snittprognosen för länge sedan. Det är nog inte
riktigt så nu och framtiden får ge svar. Det är dessutom väldigt stora individuella skillnader.Lev livet och följ ditt hjärta.
-
-
Jag tänker inte på att mitt barn ska se mig sämre eller se sin mamma och tänka åh vad du bara förstör eller varför är du så och gör så, absolut inte! Jag lever varje dag med att vara den bästa mamman till min fina dotter och skulle jag bli sämre så skulle jag fan i mig fortfarande vara den där ascoola och häftiga morsan som följer med barnet till Leklandet och i framtiden möter upp dottern på vägen kl 3 på natten när hon kommer hem från en hemmafest rullandes i rullstol, gåendes i kryckor eller med två jävligt starka ben. Jag duger så jävla bra och vilken grym mamma jag är❤ det kan och kommer du bli❤
-
Barn blir helt frisk och du får ingen problem själv heller
Man vet inte kanske kommer nästa år en riktig behandling för ms, det finns inget hot mot oss med ms
Du är stark och du kan klara allt på bästa sätt , min kompis är gravid med ms och hon tänker jag ska vara mamma som andra som de är . Jag vill gifta och blir gravid så fört som möjligt , nu går tre år som jag bor med ms och jobbat över heltid …. mabtera är min behandling
Du är bästa mamma……😊😊😊 -
Tack för svar. Ett år med sjukdomen och det är fortfarande inte helt lätt att acceptera den på något sätt. Uppe i dessa känslor nu när mina vänner precis fått barn och jag börjar fundera.
Jag mår bra idag och det skrämmer mig att det kan vända. Ibland kommer denna oron över framtiden. Sen kan man faktiskt få diagnos efter man fått barn. Vi får se vad som händer med barnfrågan helt enkelt.Hoppas ni alla får en bra dag. 🌸
-
Jag är 29 snart 30, fick första barnet 2011, en månad efter förlossningen fick jag mitt första “skov” det bröt alltså ut på mig då. Diagnosen fick jag sedan 2012 . Har svårt än idag att jag har ms den gör sig påmind Varje dag. Och att som nybliven mamma börja en utredning (HEMSKT)
Men tog beslutet att vi ville ha ett barn till och 2017 kom andra barnet. Min läkare sa att man mår oftas alltid bra under en graviditet. Jag va en av dom som de slutade med sjukskrivning, även efter . Men så denna sjukdom.. Det går inte säga hur någon kommer må för man vet ju inte när o hur kroppen reagerar. Jag ångrar ändå inte valet av barn 🙂
-
-
Jag har varit sjuk i min ms i drygt 10 år. Jag mår inte sämre idag än jag gjorde då och har inte haft ett skov på åtta år. Jag har idag två barn på 2 och 5 år och fick jättebra stöd av sjukvården under både graviditet och efteråt kring hur jag skulle tänka med t.ex. medicin. Jag ser ljust på framtiden och enligt min läkare är det rimligt att tänka att man ska kunna leva sitt liv relativt opåverkad av sjukdomen utifrån de mediciner som finns idag. Sen finns så klart också personer som drabbas extremt svårt av sin sjukdom. Man vet aldrig vad som händer imorgon och vem som helst kan bli sjuk. Mitt råd är mer att följa ditt hjärta. Gör det du vill när du vill oavsett sjukdomen. Ibland kanske du får göra det lite annorlunda än du tänkt men det behöver inte alltid vara till ondo! Efter tio års sjukdom är min framtidstro starkare än någonsin. Lycka till!
-
-
-
-
Jag håller med dig, det finns så mycket känslor och förväntningar kring att skaffa barn. För mig var det ett större orosmoln de första åren då jag insjuknade 2011 eller om det var 2010… Nu är jag faktiskt mer tacksam än innan och känner faktiskt att jag vill, kan och vågar!
Tror att det kan ha varit en del i processen att acceptera min sjukdom som har gjort mig mer trygg i att jag vill bilda familj. -
Jag är en av de som valt att skaffa barn trots min ms. Har en underbar 2-åring nu! Jag har fått fint stöd av både läkare på neuro samt inom mödravården och valde broms direkt istället för att amma. Har aldrig blivit ifrågasatt för det och det gjorde också att det var lättare för mannen att mata och avlasta.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte varit tufft då sonen hade kolik och har varit väldigt ledsen då tänderna kommit. Och mitt värsta symptom är min fatigue. Men å andra sidan är det tufft på olika sätt för alla som skaffar barn. Och dessutom får man titta på andra lösningar, t ex vilka fler som finns i ens omgivning för att stötta. Min man är själv sjuk och vi har ändå klarat detta tillsammans.
Jag hoppas att du kan känna tillit till framtiden och att du kan välja det du längtar efter.
Jag tänker själv inte särskilt mycket på min framtid med denna sjukdom utan känner mig rätt positiv. Jag tror och hoppas att jag får mycket härlig tid med min son och eventuellt ett barn till. Hoppas att du hittar en acceptans en dag du också!
Kram! -
Oerhört svår fråga. Man bör fundera i många år …
Man bör ju tänka länge och djupt på länken nedan(1) .
Sedan ska man fundera på överbefolkningen i världen och Sverige ( läs fil.doktor i statsvetenskap Svend Dahls artikel nedan 2)
Läget idag :
– Det kostar mer än 1 miljoner kronor att köpa en liten etta nära
jobbet.
– Har man barn med diagnos eller dylikt eller är mobbad , drabbas ofta mammorna av psykisk ohälsa och kanske försämras ekonomi också på kort och lång sikt. Räkna inte med att samhälle alltid har resurser ,tyvärr.Om Svend Dahls artikel ovan : Vilka föräldrar som vill barnen genomlida scenario i artikeln? Redan idag avkastningen på 7 års studier vid universitetet är sämre än för 25 år sedan pga. överbefolkningen och super globaliseringen.
Läs även : https://www.svd.se/halften-av-oss-borde-inte-plugga(3)
https://omni.se/ar-inte-nagon-mansklig-rattighet-att-skaffa-barn/a/Jo3e3J-
Allt du skriver stämmer. Men allt i livet är inte logiskt. Har själv två barn på 6 och 3,5 år och har en MS diagnos sedan 13 år tillbaka. Det är och har varit en väldigt krävande resa. Men, jag ångrar det inte. Jag är inte och har aldrig varit en person som har uppmuntrat till eller glorifierat föräldraskapet.
Men… med 6 års erfarenhet så tror jag att ett liv utan barn känns tomt ur ett långsiktigt perspektiv. Ja, det kan vara väldigt krävande att vara förälder. Ja, man får inte sova och ligga så mycket när man är småbarnsförälder. Ja, det kostar massor med pengar. Ja, man har blivit av med stora delar av den frihet man en gång hade. Ja, det är ibland en stor påfrestning på relationen. Ja, så mycket i världen är hemskt.
Men samtidigt ger det en enorm mening till ens liv. Utöver det så behöver mänskligheten en ny generation. Befolkningsökningen i världen kommer att avstanna eftersom att att fler och fler lyfts ur fattigdom och väljer att skaffa färre barn. Det har alltid funnits hemskheter i världen.
När man har MS så har man ytterligare en sak att fundera över. Kommer jag kunna finnas där för mitt barn? Kommer jag kunna jobba och försörja mitt barn? Kommer min relation belastas ytterligare på grund av min MS?
Det är en oerhört komplex fråga och det finns inget rätt eller fel. Ville bara ge lite ytterligare perspektiv. 😉
-
-
Ja. Insikterna i denna tråd kommer inte avgöra vad jag bestämmer mig för senare 😊 Ingenting i livet är en garanti. Finns föräldrar med både inkomst och fullt fungerade kroppar men det betyder inte att de automatiskt är lämpade föräldrar. Garanterad inkomst vet man inte heller oavsett MS eller ej. Ser ljust på framtiden oavsett barn eller ej 🧡
-
Du får säga till sen om du får barn om du behöver barnvakt, vi bor på samma plats😀. Själv utlöstes nog min ms i samband med kejsarsnitt av mitt första barn, men eftersom han föddes samtidigt som massakern på Utöya så uppmärksammade personalen på BB andra saker än mig och mitt skov. Idag får jag medicinering, och i somras fick jag en klimatanläggning genom neurologen, yeay!
-
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.