jag känner mig domningar och stickningar i mina ben och handen också,efter fem minuter när jag sitter på en stol.

Mitt råd är att kontakta läkaren för att iaf få detta dokumenterat. Sen kan ju han/hon avgöra om du ska komma på en undersökning.

Jag tycker absolut att du skall kontakta din läkare/MS-sjuksköterska för det där låter verkligen som ett skov! Jag har haft flera skov med känselnedsättningar och det du beskriver låter väldigt bekant!

För mig spred sig känselnedsättningen över väldigt lång tid (hade inte fått diagnosen än) så vänta inte tills dess att det blir ohållbart utan försök stoppa det så tidigt som möjligt. Oavsett vad de säger är det ju alltid bättre att höra av sig en gång för mycket än en gång för lite.

Ta hand om dig och lycka till!

Borde man höra av sig varje gång man har ett skov?
Jag kände inte att jag fick någon respons när jag hörde av mig om skoven i samma veva som jag blev diagnostiserad och har tagit till vana att dom skiter i vilket

Jag brukar inte bry mig om att höra av mig direkt till min MS sköterska eller läkare när jag får skov eller känningar av början till skov numera, de verkar inte riktigt ta det på allvar. Jag har under mina 10 åt lärt mig att det är bättre att vända sig till akuten.

Men vad gör dom sen?

Oj, det verkar med andra ord vara stora skillnader gällandes vilket gensvar man får från sin MS-sjuksköterskor/läkare. Jag har alltid fått bra respons, fått komma in för att lämna prover eller träffa läkare och i bland även få kortison i dropp eller tablettform för att lugna immunförsvaret. Men detta har mest varit vid nya skov och inte för pseudo-skov (dvs ett skov man har haft tidigare som kommit tillbaka).

Om de struntar i en är det väl som @ClaraJ säger bäst att vända sig till akuten men jag tycker verkligen att man ska vända sig någonstans. Får man skov ofta betyder det ju att medicinen man får inte funkar så bra och att man kanske borde byta… eller? Dom kan väl inte bara strunta i att man blir sämre?

Aah, har haft Borås neuro som inte varit speciellt engagerade, tror det är administrativa stök mellan östersund, Uppsala och Borås pga hur dom dragit ut på allt och varit svårkontaktade och gjort felbedömningar gång på gång.
Om någon har med endast Borås att göra så råder jag er att skaffa ett andra och tredje utlåtande

Jag vet inte, men jag tänker att det låter drastiskt att tala om skov vid domningar. Jag har mina bättre och sämre dagar, bättre och sämre veckor. Ibland är jag tröttare än jag borde, ibland domnar det lite här och där. Ibland har jag ont i kroppen, liksom som om min benmärg bar på en inflammation – som en djup febervärk. Ibland värker huvudet, är det från nacken eller är det migrän som triggas av ngt…(?) vissa dagar är omvärlden i gungning, och jag får slå mig fram liksom kaptenen på fartyget till sjöss. Med piskande vindar, och regnet som isande slår mot mitt ansikte, känns det hopplöst. När sedan morgonen gryr, och vinden har lagt sig, tillåts jag åter igen att njuta av det spegelblanka vattnet mot den ändlösa horisonten.

MS:en är ju konstant pågående, den vilar sig aldrig. Den ligger på och jävlas, låter immunförsvaret galoppera och skapa oro. Det går lite upp, och lite ner. Med ett galopperande immunförsvar kommer symptom, känningar och olustkänslor. Det behöver för den sakens skull inte innebära att ett fullblods-skov är på väg att utvecklas. Jag håller dock med tidigare, att alltid söka om man är orolig. Jag sökte oftare i början av min MS, det tror jag är bra på många sätt. Naturligtvis för att tidigt kunna behandla ev. Skov, men också för att psykologiskt mäkta medgivet självt. Om man har MS, och i synnerhet om man är ung, är man i behov av stöd för att kunna blomma på det sätt som man blommade innan diagnosen gjorde sitt ovälkomna inträde. Men med tiden lär man sig att känna igen symptomen. Man lär sig att hantera situationen. Man lär sig att fokusera rätt, för att underlätta blomning – livets blomning. Idag söker jag inte vård så ofta, undantaget mina träffar och tid för medicinering som jag blir kallad till. Sjukhuset tenderar att göra mig sjukare än vad jag faktiskt är. Hur sjuk är du egentligen? Ibland framkallas symptom och sjukdomskänslor i onödan.

Ursäkta mig om jag blev långrandig i mitt inlägg. Men som sagt, sök så fort du blir orolig över något. På så sätt slipper du oroa dig, och får sova bättre om natten. En bra kontakt med neuro-team på din ort är alltid bra att främja, det underlättar framtiden med denna ovälkomna gäst….