Hallå där, jag insjukna i april 2012 och diagnostiserades mer eller mindre direkt med MS. Så jag är också rätt “färsk” men jag delar gärna med mig av min lilla erfarenhet..

till att börja med så var väl diagnosen själva kulmen på ett år av extrem stress och press, som är det jag tror utlöste det hela..

vad som funkade för mig när det gällde psyket och inställningen var att få “gnälla av mig” hos en kurator, fick även antidepressiva tabletter som har hjälpt till lite. Men framför allt (!) att försöka leva vidare precis som vanligt med jobb, fritid o vänner.
Att acceptera att jag inte orkar lika mycket, att behöva be om hjälp med vissa saker etc etc var jobbigt men min familj och mina vänner har varit väldigt förstående och hjälpsamma och gjort det hela rätt uthärdligt.

personligen svarade jag inge bra på betaferon, men det är som med allt annat, individuellt. Fick rätt svåra utslag vid stickställena, extremt svårt att sova o aptiten försvann totalt. Så jag fick testa copaxone istället, om jag inte heller var nöjd med.
Avonex är väl det jag ska få prova nu men jag har inte orkat ta tag i det för tillfället.

Jag försöker att inte oroa mig så mycket för framtiden, man kan ändå bara påverka den till viss del.
Boka resor och försök leva så normalt det går, det finns ändå lösningar på problem allteftersom de (eventuellt) dyker upp.

Hej!
Jag fick diagnosen i Augusti 2012 efter över ett års utredning. Är nu 22 år och sjukskriven. Lättnaden som borde infunnit sig hos mig med MS-diagnosen kom aldrig, och har ännu inte riktigt förstått hur jag ska ta ställning till allt. Kuratorn har jag regelbunden kontakt med och i fredags nu så kände jag för första gången att jag gick framåt i bearbetningen .
För tillfället tar jag Avonex och har gjort det sen 5 månader tillbaks och det har varit upp och ner. Tror att det är ett nytt skov på ingång och biverkningarna varierar men i regel så är jag utslagen två dagar i veckan. Så byte ska diskuteras.

Jag har ju kört på i samma aktiva livsstil som jag alltid gjort och har börjat känna av att det inte går till 100%. Men träningen håller mig faktiskt mycket piggare.

Jag har inte många bra råd då jag inte funnit mig själv i det hela ännu.
Men har tagit till mig av de råd du fått här nedan och känner igen mig i beskrivningarna.