-
FörfattareInlägg
-
-
2019-02-23 kl. 13:04 #7422
Hej! Jag är en 30årig tjej. Igår fick jag veta min diagnos å jag är helt förstörd. Allt börjades i mitten av december, jag kände mig helt frisk, pluggade på distans å skulle börja min praktik efter nyårsafton. Jag var hemma å gjorde läxor men plötsligt blev jag yr. Jag tänkte att jag kanske ansträngde mig för mycket å var stressad så jag vilade till slutet av dagen i hopp om att det går bort nästa morgon när jag fått tillräcklig med sömn. Så fort jag öppnade ögon nästa dag så hade jag yrsel kvar.. Jag blev lite orolig men ingen panik än.. Det har gått några dagar med ständig yrsel, asså det fanns inte nån stund när jag inte hade det så jag bestämde mig att gå till akuten eftersom jag hade så svårt att gå med den här yrsel, var så rädd att ramla omkull. Jag tog mig till akuten å där hittade de inget fel på mig utan att de sa att jag var stressad å behöver vila. Jag bad om en röntgen men fick ingen..
Jag gick hem å fram till julafton hade jag yrsel kvar när det hände följande…- Mitt på natten vaknar jag av att jag mår illa, går till badrummet å jag får karusellyrsel så jag ramlar å börjar kräkas. Tack å lov min sambo hörde att nånting var fel så han hittar mig på golvet å får panik. Han ringer ambulansen men de vill inte komma.
Jag kräks tills morgonen å är så yr att jag kan inte ens lyfta huvudet eller röra på mig. Min sambo fortsätter ringa ambulansen tills de bestämmer sig äntligen att komma. De tar mig in på akuten å gör en röntgen där de ser förändringar. Jag blev inlagd å nästa dag gjorde jag MRI som visade flera plack. Jag fick solu-medrol behandling i tre dagar samt fick också nedsatt syn eller såg dubbelt, det ändrade sig hela tiden. Hade svårt med balansen fast det berodde på yrsel tror jag…
Har träffat specialisten å nu väntar på min andra röntgen som blir i slutet av mars fast de har redan ställt diagnos å jag blev erbjuden behandling. Jag vägrar dock att göra den innan andra röntgen. Det kan ju vara så att plack har försvunnit? Hur farligt blir det då att genomföra behandlingen om man är frisk? Just nu har jag inga symtomen förutom kraftig trötthet som kommer då å då. Tvingades ta studieuppehåll för att jag missade så mycket. Nu är min psykisk hälsa, ekonomi å kanske fysisk hälsa är förstörda. Hur acceptera allt? -
2019-02-23 kl. 13:29 #7424
Hej.
Vilken jobbig resa. En stor eloge till din sambo som inte gav sig gällande vård och ambulans.
Enligt min läkare så försvinner inte placken… jag litar dock inte helt på det….
Om de är helt klar med att det är MS så bör behandling påbörjas så snart som möjligt så du har möjlighet att slippa nya skov. Förstår och känner igen mig i att diagnosen är svår att acceptera.
Jag hoppas verkligen att du får bra vård och hjälp. -
2019-02-23 kl. 13:33 #7425
Alla har svårt att acceptera, det har jag också.
Du kan vänta till andra röntgen innan behandling det gjorde jag också men har de redan ställt diagnosen så är de säkra att det är MS. Du kan få en bra behandling och leva ett normalt liv. Börja träna kanske du kommer må bättre av det? jag vet de med MS som har skaffat barn, jobbar och lever som alla andra friska. Du verkar må bra annars tänk vilken tur du har! Själv har jag jättedålig balans och är försvagat i benet, men hopp finns alltid! -
2019-02-23 kl. 13:36 #7426
Hej Akina,
Vad tråkigt att höra om ditt besked att du sannolikt drabbbats av MS. Vi är många här som känner med dig, och kan relatera – då vi tänker tillbaka på den dagen/dagarna när vi också fick våra besked.
Även om det känns svårt, och de svarta mörkret kan te sig övermäktigt just nu, så skulle jag vilja att du försökte att fokusera på de saker du kan påverka i ditt liv – sjukdomsbesked till trots. Jag själv hade precis påbörjat en universitetsutbildning när MS slog till för mig. Jag tog på mig en tjurskalle och valde att fortsätta med utbildningen utan studieuppehåll. Arbetade från sjuksängen i en halv termin typ, och lyckades lirka mig igenom den tiden igenom att jag bestämde mig tidigt för att MS inge skulle få ta över mig och mitt liv. MS fick aldrig bli en del av min identitet, det var och förblev en oinbjuden gäst i mitt liv, en gäst som jag blev tvungen att hantera.
Mitt sätt att hantera gästen blev att läsa på om både sjukdom och olika behandlingar. Det var viktigt för mig att ta kommandot, att det var jag som skulle styra skutan och aldrig MS:en. Angående behandling så tyder all forskning på att ju tidigare en behandling sätts in, desto effektivare kan det hålla nere den inflammatoriska aktiviteten i hjärnan och därmed minimera ev. skador av sjukdomen. Därför valde jag att påbörja behandling omedelbart efter diagnos, alltså typ dagar efter. Detta var 2011, och jag har sedan dess inte haft ett enda större skov, har slutfört min utbildning och arbetar heltid med ngt som intresserar mig mycket. 3 barn har jag också 🙂
Livet tar inte slut iom. MS, det tar bara en annan vändning än vad du kanske hade förväntat dig. Även om du behöver bygga upp ett mentalt kapital för att kunna hantera ev. Skov och effekter av dessa i framtiden, så finna det massor du kan göra idag för att påverka din framtid. Ta och fokusera på dessa saker som du kan påverka – hur ska du göra för att nå ett liv som du verkligen trivs med och där du känner dig lycklig varje dag du kliver upp ur sängen? Vilka aktiviteter ska du göra för att nå dit osv. Detta är naturligtvis ngt som alla människor borde ta tag i, att aktivt skapa ett lyckligt liv. Men här kan vi med MS nyttja kraften i det trauma som sjukdomsbeskedet innebär, och faktiskt göra ngt av våra liv – göra det av livet som vi verkligen vill. För oss finns det inte längre någon tid att spilla, ingenting att längre vänta på. Är det något som min MS lärt mig, så är det att ta vara på livets alla stunder, och njuta och le istället för att oroa sig för morgondagen. Med det sagt så har jag faktiskt skapat mig ett rikare liv efter mitt sjukdomsbesked, än vad jag hade innan.
Låt inte MS:en identifiera din person, se det istället som en chans att skapa och förändra.Varmaste av hälsningar,
-
2019-02-23 kl. 13:59 #7427
Välkommen hit @Akina!
Håller med om allt fint som skrivits redan. Vad bra ni är allihopa! <3
Jag vill tipsa om denna sida där massor av fint samlats som riktas specifikt till nydiagnostiserade: https://ungmedms.com/ny/
Och så vill jag att du ska veta att vi finns här för dig!!!
-
2019-02-23 kl. 14:48 #7428
Hej! Får man fråga hur du mår idag? Med ditt illamående och kräkningar tex. Min sambos ms debuterade i somras också i kaskadkräkningar i den mån att jag körde han till akuten. Men enligt hans neurolog är inte kräkningar typiskt för ms så tänkte vad du hade fått höra.
-
2019-02-23 kl. 15:26 #7429
Hej! Det var oklart vad som orsakade kräkningar, jag hade ont i magen å diarre också. Det kunde vara antibiotika som jag tog mot tandinflammation, magsjuka eller ms.
Kräktes också när jag fick solu-medrol behandling men fick Primparan å det gick över.
Sen dess har jag inte kräkts å har inga symtom nu förutom tröttheten å spänningshuvudvärk kommer då å då. -
2019-03-02 kl. 09:04 #7478
Hej igen! Ville bara skriva att jag har suttit nu på ryska forum för de som har MS(själv kommer från Ryssland) å det är jättemånga som har skov med kräkningar så jag är ganska säker på att det är MS som ger såna symtom.
-
2019-03-02 kl. 09:14 #7481
Ett lekmanssvar, och lite av en tolkning av vad jag fått berättat för mig av en neurolog. Jag har också haft problem med kräkningar emellanåt, ofta i samband med svår yrsel och balansproblem (och ofta triggat av klassikern värme). Jag har inga förändringar på ställen som skulle påverka just balansen vad jag förstår det, däremot så får min kropp väga upp väldigt mycket för de andra skadorna. Fick göra något test där jag stod rätt upp och ner och blundade, det blev en ögonöppnare för hur mycket jag anstränger mig för att stå rakt, även om jag inte tänker på det. Och om jag tex. blir åksjuk så har det förmodligen att göra med det. Ursäkta för ett något flummigt svar 🙂
-
-
2019-02-27 kl. 08:33 #7475
Hej Akina!
Välkommen. Som alla andra har skrivit så känner alla nog igen sig jättemycket. Men det är bara att kämpa pä. Jag brukar tänka, att om jag inte vetat att jag har MS så hade ja levt som vanligr och därför gör jag det även nu med min diagnos.
Det här med placken, dom kan faktiskt försvinna. Det gjorde mina, fast däremot fick jag nya. Jag röntgar mig rätt ofta i och med medicinen jag tar. Sen vill jag absolut inte påstå att placken försvinner för alla, för det vet jag inte.
Jag tror att om läkarna är säkra på att du har MS så är det bra att börja med behandlingen så fort som möjligt.Kämpa på 🌸🌸
-
2019-02-27 kl. 18:59 #7476
Hej! Det är en svår process att acceptera att man blivit sjuk, som kan ta tid. Men du gör dig tyvärr en otjänst om du vill vänta med behandling tills efter en till röntgen, när diagnosen redan är satt. Du skriver att du mår bättre nu, och inte känner av de symtom som du sökte hjälp för och det är verkligen jättebra! Skov kan läka ut förvånansvärt väl, grejen är att man inte blir frisk för det och att sjukdomen i de flesta fallen är skovvis fortlöpande. Forskning talar för att det är bra för sjukdomsförloppet att påbörja behandlingen så fort som möjligt. 🙂
-
2019-03-02 kl. 09:13 #7480
Det var så att de misstänkte att det kunde vara ADEM så min läkre ville vänta tills andra röntgen. Sen helt plötsligt får jag diagnos MS utan att de väntade va andra röntgen visar..Så det känns inte rätt för mig och nu det är jag som vill vänta tills slutet av mars och se vad röntgen visar😊
-
2019-03-02 kl. 09:45 #7483
Då förstår jag hur du tänker lite bättre, men de måste ju ha motiverat varför de satte ms-diagnosen istället?
-
-
-
FörfattareInlägg
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.