Jag blev sämre när jag hade ett stressigt jobb med mycket spring, jag hade redan då svårt att gå. Så det blev ju väldigt stressigt när jag knappt kunde göra mitt jobb som jag ville.

Sen fick jag tillslut diagnosen PPMS – vilket var otroligt stressande för mig och jag blev snabbt sämre innan jag fick mabthera 2 månader senare på ks..

Nu står jag inför en flytt och försöker hålla mig lugn, men märker ju att jag blir stressad ändå. Har hört från andra att de fått skov o blivit sämre varje gång de flyttat. Så det känns ju läskigt.

Mitt första skov kom inte i samband med en intensiv period i livet men jag är just i detta nu mitt inne i en mycket stressig period. Håller på att skriva mitt masters, slutar snart min 5åriga utbildning och ska ut i arbetsmarknaden med allt vad det innebär. Och jag har absolut kännt av mina tidigare skov mer än vanligt. Igår fick jag ett riktigt illa pseudoskov och började känna av min synnersinflammation som jag inte kännt av sedan jag hade den för 2 år sedan.

I sommar arbetade jag för första gången inom det jag utbildar mig till. Det är ett extremt krävande och stressigt arbete och med oro för min MS frågade jag min läkare innan sommaren hur stress påverkar aktiviteten. Han skrattade när jag förklarade att jag var orolig inför mina 8 veckor sommarjobb och hävdade att MS och den ökade risken för skov kräver långvarig stress, längre än 8 veckor. Jag fick mitt första skov i sedan diagnos i slutet av sommaren och ska nu gå över till mabthera (från Plegridy). Så om det bara är mitt “normala” sjukdomsförlopp eller om aktiviteten hade kunnat förhindras med bättre stresshantering går inte att veta. Men intressant är det! Fick en artikel om stresshantering vid mitt senaste besök hos rehab för ett par veckor sedan (efter att ha brustit ut i kaskad gråt i besöksstolen >.< ). Kanske borde ta mig för och läsa den…

Hej.
Jag fick mitt första skov under en otroligt psykosocial stressig tid, mellan jobb och min dåvarande chef blev jättearg för att jag sa upp mig plus att de ringde på kvällarna och försökte få mig att vara kvar… Jag påbörjade mitt nya jobb otroligt sjuk i mitt skov men jobbade på och startade upp en ny enhet…. rätt tuff tid. Fick ett nytt skov ca 6 månader efter det första… Det var tre år sedan..

Jag fick mitt skov under en stressig och ängslig livsförändring. Under en extra intensiv kväll, så fick jag mitt livs största panikångestattack och några få dagar senare vaknade jag med mitt första skov.

Jag har inte haft fler tillkomna plack efter att jag kom igång med medicineringen för ett par år sen. Trots detta har jag med jämna mellanrum upplevt mycket symptom, vissa har stannat kvar, och vissa har såsmåningom gått över. Eftersom många av dessa symptom varit helt nya, har de inte heller kunnat förklaras som pseudoskov. De varar längre än psuedoskov dessutom. Läkaren tror inte heller på progressiv MS, mina symptom, tidigare skov, och kliniska bild stämmer inte överens med en progressiv variant. Jag (och neurologen) tror därför att det är stressen.

Jag fick belle pares under stressig period och minns sensoriskt bortfall under stress – gick ej på medicin och var inte diagnostiserad med ms då. Tror absolut den negativa stressen utlöste MS. Kanske hade den kommit senare oavsett stressnivå. Nu när jag får Mabthera har jag lyckats jobba i värsta toppen på jobbet samtidigt som jag stressar fram och kämpar med körkort och pendlar 2 timmar varje dag. Inga nya plack på Mabthera, men har samtidigt inte upplevt negativ stress, sover bra osv. Mitt första varningstecken är om jag sover dåligt.

Mycket bra tråd.

Jag fick mitt första skov (första som man iaf vet är kopplat till MS) i samband med en väldigt stressig period. Hade jobbat i stort sett tre år utan semester och skulle under sommaren åka iväg till USA på en konferens. Ungefär då bröt jag ihop av stress och lite senare kom synnervsinflammationen som ett brev på posten.

I dagsläget märker jag av stressen då synen på mitt ena öga blir sämre när jag är stressad. Det är ett tydligt tecken. Spasmer är ett annat men för de krävs mer stress under längre tid. Sedan får jag problem tankar som rusar, sömnsvårigheter, irritation etc men sådana symtom är generella för stress så de kan inte kopplas till MS. Precis som @nancy så är sämre sömn ett tidigt varningstecken för mig, samt att jag inte känner lust att göra de annars roliga aktiviteterna på fritiden.

Jag är helt övertygad om att stress kopplar starkt till MS och tror att stresshantering är underskattat av MS-patienter och vården.

Är jag stressad och har mycket att göra så får jag mera värk och orken försvinner lättare

Hej. Jag var också väldigt stressad och hade varit under lång tid innan jag blev sjuk, både jobb och privat. Jag blev först sjukskriven för utmattningssyndrom och vet inte än idag om det var stress som gav de konstiga symptomen eller om det var tidiga mstecken..

Hur som helst, hade varit hemma ett par månader innan min hemska ms debut kom. Dagen innan allt drog igång hade jag faktiskt ett läkarbesök på vårdcentralen för utmattningen där han bedömde att jag var helt arbetsför och jag fick ingen förlängning på sjukskrivningen. Tidigt morgonen efter fick jag åka ambulans till sjukhuset med hjärnödem och stora förändringar i hjärnan och blev akut inlagd.

I början triggade väl stressen fysiskt, lumbalpunktionerna och sådant nya skov men trots en fortsatt stressigt arbete har jag tack och lov inte fått några nya skov sedan dess 🙂

Jag kan inte riktigt minnas ärligt talat. Men mitt första oficiella skov kom när vi precis hade skaffat vår tredje hund och hon bara var några månader gammal. Det var ingen stressig period direkt för att allt var klart med sjukkassan och allt började falla på plats. Det var nog snarare i efterdyningen av en stressig period.

Stress stänger av min hjärna så att jag inte kan tänka. Till slut börjar jag sluddra och det är lika bra att sluta upp med det jag gör och varva ner. Jag som alltid har älskat läsa har märkt att jag kommer inte ner nog i varv för att kunna göra det och ta in texten.

Det som däremot är extremt känsligt för mig är om jag inte får mina 10 timmars sömn då fungerar jag inte. Jag ramlar, tappar saker, och blir mer virrig än vanligt.

Hej på er, nyreggad här och detta är mitt första inlägg.
Jag är övertygad om att stress var den avgörande faktorn för att jag drabbades av MS.

Jag har alltid jobbat mycket och under väldigt lång tid. Jobbade heltid på mitt ordinarie jobb som delvis kunde vara väldigt stressigt, mestadels för huvudet. Utöver det så jobbade jag extra på lördagar hos en tidigare arbetsgivare som även det var väldigt stressigt, dessutom på tider då de flesta sover som skönast. Och på söndagar jobbade jag extra på ett lager.
Detta var inget stressigt jobb på samma sätt, bara monotont och tråkigt, men det var bra betalt.

Folk frågade hur jag orkade med, men när man var uppe mitt i allting så kände man inte av någonting, det gick av bara farten. Förutom när man trappade ner vissa perioder, då kunde jag känna en enorm trötthet.
Dessutom kunde jag och min dåvarande sambo unna oss resor till världens alla hörn flera gånger om året.

2018 började bra. Vi var på Sri Lanka och Maldiverna. Sedan hem och jobba lite, och till sommaren åkte vi till Kanada i två veckor. Hem igen, men nu var det semestertider i Sverige så jag var ledig, men sambon jobbade och sparade dagar så att vi kunde åka iväg till vintern.

Plötsligt märkte jag att något inte stämde, min sambo betedde sig lite annorlunda. Jag frågade vad som hänt och hon berättade att hon hade träffat någon annan och skulle lämna mig.

Jag upplevde någonting som jag aldrig känt förr. En inre stress som var okontrollerbar. Planerna på att skaffa familj, hus etc. försvann på bråkdelen av en sekund. Jag kunde inte kontrollera mina tankar på dagarna, än mindre på nätterna när jag skulle sova.
Ville bara glömma allt som varit så jag sa upp extrajobb och lägenheten. MC:n mer eller mindre skänkte jag bort på blocket.
Men fortfarande då var det som ett krig i mitt huvud. Till råga på allt så startade ett nytt projekt på jobbet på ny ort och med nya kollegor. Det var inte läge att gråta ut här, utan man fick hålla fasaden utåt men vid många tillfällen när man var ensam så bröt man ihop totalt.

Dagarna blev till veckor som blev till månader. Julen närmade sig och plötsligt fick jag en riktigt lugn känsla inombords. Jag intalade mig själv att det det var dags att sluta deppa och nyår var då det skulle ske. Nytt år och det var dags för en rejäl nystart.
Julen firades med familjen och på juldagen så pratade jag med en kompis som var på resande fot. Jag köpte flygbiljetter och mötte upp honom dagen efter. Han skulle visserligen resa vidare efter några dagar så det skulle bli en del egentid men hellre några dagar själv med en kall öl i solen än hemma i gråa Sverige.

Nyårsafton kom och det var nu det skulle ske, jag skulle må bra igen.
Men där hade jag fel… Istället insåg jag att precis ingenting hade förändrats och istället blev det som att gå rond 2 och jag började att må ännu sämre.

Tillbaks på jobbet igen och full fart på dagarna. Sommaren var i antågande och projektet jag jobbade på började lida mot sitt slut. Jobbade vi bara på så skulle vi vara klara till semestern, tidigare än planerat. För min det så innebar det en hel del övertid hemifrån. Men vi klarade det och blev klara.

Semestern kom och plötsligt kunde jag släppa precis allting. Inget jobb, ingen stress bara slappna av och andas.
Så en dag när jag hade duschat och skulle torka mig med handduken så brände det till enormt i ljumsken. Det var väldigt ömt i några dagar, och sedan övergick det till att kännas helt bedövat. Jag hade bokat tid hos min vårdcentral för några blodprover och nämnde för doktorn om att det hade börjat domna bort i ljumsken. Prover togs och ett nytt besök bokades in hos min ordinarie läkare.
Han konstaterade att det inte verkade bero på borrelia men de skulle göra kompletterande prov för att vara säkra. Istället misstänkte han att det var risk för MS, och jag fick en akuttid till neurologen.

Hösten har gått och det har varit fullt ös på jobbet, det var mycket som skulle vara färdigt till julledigheten.
Jag har fått göra 3 st MR och en LP, och i torsdags fick jag slutligen bekräftat att det är MS som ställer till besvären ☹️

Och det känns som om historien upprepar sig. Jag ledig till den 7e januari och kan äntligen koppla av. Men i söndags så började det bränna till rejält vid magen/ryggen, ungefär samma känsla som i somras och jag är rädd att det sätter igång igen nu när jag slappnar av och är ledig från jobbet och stressen.

Lyfter den här tråden.

Har precis avslutat en väldigt stressig period och 2-3 dagar efter perioden uppkom vad jag tror är pseudoskov, från en gammal synnervsinflammation. Jag vet att jag tidigare märkt av detsamma i samband med stress, men inte i denna omfattning och inte som nu med en fördröjning eller att det suttit i såhär länge (4 dagar).

Hur är det med er andra? Någon mer som upplevt pseudoskov i samband med stress? Och med en fördröjning, dvs när stressen redan lagt sig?

Mitt första skov kom dagen efter midsommar för ett år sen snart precis. Det var väldigt mycket som gjorde mig stressad och jag var redan väldigt utmattad då. På midsommar var jag på en fest hos en nära vän och åt och drack och hade kul. Jag pressade mig väldigt hårt för att orka med. Dagen efter vaknade jag och hade en konstig kännsla på tungan. Den kändes bortdomnad men jag tänkte inte så mycket på det. Den kännslan växte dag för dag och upp till ansiktet. Tillsist hade jag knappt kännsel I halva mitt ansikte.

Känner fortfarande av stickande och domningar i ansiktet och det blir värre när jag blir för slut, stressad eller pressar mig för hårt.