Jag lyssnar på Maria Strömmes sommarprat och fylls med en varm känsla i kroppen. En känsla av hopp. Att få höra om de som söker svaren, som aldrig ger upp, som söker fler svar och som tar oss framåt. Mig. Som tar mig framåt och som ger mig svar. För plötsligt stod jag där. På fel sida om statistiken. Sjuk. Med en fullkomligen vidrig sjukdom som potentiellt kan ta ifrån mig allt det jag uppskattar med min kropp och mitt liv. Och smärtsamt medveten om mitt beroende av de som kämpar och söker svaren. Och de finns för mig. För att mitt liv ska få fortsätta vara. För att jag ska kunna fortsätta träna, som jag älskar, leka med mina barn, jobba och…leva. Är så oerhört tacksam för det. För dem.
Bor i en liten by, men det finns några som lever med denna sjukdom. En kvinna som idag inte har så många kroppsfunktioner kvar. Som har assistenter dygnet runt, som sover största delen av dagen. Som man behöver lyft för att flytta från rullstolen till sängen. Som räddningstjänst och ambulans ofta får larm på. När hon blev sjuk fanns inga svar. Inga chanser. Sjukdomen fick härja fritt och skoningslöst i henne. Hon fick sluta sitt jobb som nyutbildad tandläkare (man kan liksom inte borra i folks tänder utan fungerande armar och händer), kunde inte leka med sina barn och kan idag varken vara en aktiv mormor eller avlasta sina barn och vara barnvakt. Jag tänker på henne och känner en stor sorg. Inte för att jag är rädd att hamna där hon är. Utan för att våra förutsättningar är så olika. Man kan liksom inte säga “nej tack”. Man får ta det man får, hur det än ser ut. Men för mig finns svar och fortfarande söker man fler svar med ljus och lykta. Så för mig finns hopp. Att få fortsätta leka med mina barn, att få röra mig, delta…leva. Kanske blir jag farmor en dag, och tänk om jag får bli en aktiv sådan som kan leka även med barnbarn? Lyssnar på Maria Strömmes sommarprat och känner hopp. Tänker på kvinnan och inser att vi har samma jävla skitsjukdom. Men jag blev sjuk idag. Tack och lov för det.

En tråd om framtidstro, framtidshopp, sköna sommarprat eller vad man vill.
Frida