Jag har inget svar på din fråga.
Själv så har jag inte vågat skaffa barn p.g.a min ms.
Jag älskar barn och hade jag bara varit frisk hade jag haft minst 3 stycken. Men med den här jävla sjukdomen har jag faktiskt fullt upp att orka med vardagen som det är. Min sambo måste ju redan nu hjälpa mig med massor.Hur skulle det gå med ett eller flera barn att ta hand om också. Det är ju nog jobbigt med barn för en frisk person.
Nä tyvärr så har jag gett upp massor p.g.a ms:en. Jag kan inte bo där jag vill, jag kan inte arbeta med det jag vill, jag kan inte leva som jag skulle vilja. Fy fan så livet har blivit pissigt med en kronisk jävla skit-sjukdom.

Hej! Helt klart ska ni ha ett syskon! Jag har två barn, båda har jag fått medans jag haft diagnosen, och kan berätta om två helt olika graviditeter.
Under min första graviditet fick jag 3 skov och ett stort skov efter 3 månaders amning, , alla 3visade sig likadant,jag tappade förmågan att gå/lyfta på fötterna. Så det var ett jobbigt år.
Men jag valde ändå att skaffa ett syskon och under den graviditeten hade jag inga gänningar alla av min MS. Valde dock att inte amma den gången utan gick direkt tillbaka på medicin.

Jag skulle lätt göra det igen.

Hojta till om du har frågor så ska jag försöka svara så gott jag kan.

Hej!
Jag har fått två barn efter MS-diagnos. Fick stort skov under första graviditeten med kvarvarande men med nedsatt gång. Ammade två månader o började sen med medicin igen.
Under andra graviditeten hade jag kvar medicinen och mådde bra men det blev ingen amning.
Nu är utmaningen stor att umgås ensam med minsta barnet som är 1,5 år så jag ska ansöka om ledsagning från kommunen för hämtning på dagis. Med äldsta barnet snart 5 år är det lättare och jag är glad över alla hjälpmedel jag hat till stöd i livet o sambon och nära o kära.
Lycka till!

Jag har ett barn på två år som jag fick efter diagnosen. Hade knappt några känningar av ms:en under graviditeten förutom ett pseudoskov som kom ca 6 veckor innan beräknat datum. Symtomen släppte direkt efter förlossningen. Jag valde att amma i tre månader och påbörjade sen medicinering utifrån samråd med min läkare. Jag ville amma men samtidigt inte riskera min hälsa mer än nödvändigt därav den korta tiden. Märkte inte av ms:en under amningsperioden heller.

Nu vill vi skaffa ett syskon så jag har precis trappat ut min medicin och varit utan en dryg månad. Jag känner mig inte orolig då allt gick så bra sist. Jag har inte haft ett skov på fem år så jag hoppas att trenden håller i sig. Det enda jag oroar mig för är att orka med ett barn till då jag har en del ms-trötthet men jag tror att det kommer att gå bra ändå.

Så min tanke är – go for it!

Jag hade inte fått min diagnos men varit sjuk länge när jag blev gravid. Jag var gravid tre ggr på ett år och gyn hittade ingen förklaring till att mina bebisar dog. (Idag vet jag att d sannolikt var MS:en). I den graviditet som gick hela vägen mådde jag superbra förutom ett långdraget luftvägsvirus. Jag var extremt trött, somnade överallt, men var inte yr, kroppen kändes lätt och glad, inga domingar. Hade inga övriga gravidbesvär alls, jag var 34 när min son föddes. Jag försökte amma men mjölken ville inte så det blev flaska nästan direkt. Det tog ungefär två månader efter förlossningen innan yrsel och domnigar kom tillbaka.

Jag har två barn, 4 och 2 år. Båda två föddes innan jag fick min diagnos. Däremot har jag haft några skov sedan 2008/2009 utan att få diagnos.
Jag går på Tecfidera sedan ett år tillbaka när jag fick min diagnos. Senaste skovet fick jag i januari 2015.
Hade inga besvär från ms vad jag vet under graviditeterna eller amning.
Båda förlossningarna gick bra. Men jag är än så länge väldigt frisk i min sjukdom trots många år utan medicin.