Ung Med MS-
Inlägg
-
-
Hej!
Första gången jag skriver här..Jag fick diagnosen MS när jag åkte in till Huddinge sjukhus november 2016 efter att ha legat typ blind hemma i en vecka.
Jag har än idag inte förstått att jag har en sjukdom.. varje gång jag berättar om det för andra så får alla samma blick, som att man precis berättat nått jätte hemskt..
På onsdag ska jag på magnetröntgen, hatar att ligga i röret!
Får klaustrofobi o känner mig ensammast i hela världen.Jag har inte någon att prata med om det här, har försökt med min man men han vill nog inte inse att jag är sjuk då han alltid byter samtalsämne när jag drar upp något om MS..
Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt, ville bara prata ut med nån som förstår vad jag går igenom..
-
-
Hej!
Jag fick min diagnos 2013, gick då in i ett slags chocktillstånd (reagerade inte alls), bröt ihop två månader efteråt och sen har jag levt som om inget hänt. Har inte hållt det hemligt men har viftat bort hur jag mår i sjukdomen inför andra ganska mycket. Jag jobbade som att jag vore frisk trots att jag totalt brakade hemma osv. Jag började gå hos en terapeut för jag brände ut mig, grät hos henne och sa att jag orkar inget mer och ingen förstår hur jag har det!! Då sa min hon ”hur ska andra ta dig på allvar med din sjukdom när du själv inte gör det?”. De orden sved men var så sanna. Så jag började känna efter hur jag mår, övar på att säga vad jag behöver osv. Det har gjort min sambo mycket mer förstående. Säger inte att det är så här för dig eller så, bara berättar min historia så får du göra vad du vill med den 🙂-
Tack för svar! ❤️
Jag har försökt prata med både kurator och psykiatriker, men jag har svårt att prata och få ut det jag vill ha sagt!
Jag har mycket lättare att prata via skrift..Jag är rätt så instängd av mig, håller mina känslor för mig själv, men känner nånstans i mig att jag faktiskt behöver prata ut..
Har låst in mig hemma väldigt länge nu, träffar inte folk, avbokar allt i sista sekund för att slippa åka kommunalt, slippa träffa människor.
Jag gråter utan anledning, jag är typ ledsen i kroppen och vill ingenting.Utan min dotter skulle jag nog inte gå ut alls!
Hur finner man styrkan i det här?
Hur får man sig själv att inse hur allvarlig sjukdomen är?
Kan tillägga att jag inte har familj eller vänner att vända mig till..
-
-
Hej Lojyhyla och välkommen hit! Jag förstår hur du känner och mår, de flesta med ms går igenom tider av rädsla och ångest. Som andra har sagt finns det stöd att få. Är du nöjd med din läkare och sjukhuset du har? Från dem har du rätt till en kurator där du kan prata om dina känslor och din man eller andra anhöriga har också rätt att få prata med någon. Det har hjälpt mig mycket att prata med någon som dels har mycket kunskaper om ms och dels har träffat många andra.
Sen finns vi här på Ung med Ms, vi är många som delar din situation och vi finns här, du är inte ensam 🙂
-
Ja det är svårt.. Jag har också mått riktigt dåligt, gör det fortfarande till och från och för mig är det inte så mycket mer att göra än ta en sak i taget och göra allt jag gör ordentligt för att få tiden att gå och lägga fokus på något. Jag har ju turen att kunna springa, det hjälper mig oerhört mycket. Är det någon fysisk aktivitet som fungerar för dig?
Kan du tänka dig att skriva ner dina tankar och ge till din samtalskontakt? Det brukar ju gå att maila också. Du kanske kan börja ha lite mailkontakt med den du pratar med?
Jag var i riktigt mörker för ungefär ett år sedan. Jag såg ingen utväg, fy vad dåligt jag mådde. Men tack och lov för att jag höll ut. Det kan bli bättre!
-
-
Hej!
Jag hade/har samma problem med min sambo. Jag vill berätta hur jag känner och vad som är jobbigt. Han lyssnar men verkar inte bry sig.
Han vill aldrig hitta på något om vi är barnlediga. Det svärs alltid över min rullstol som ska in i bilen om vi åker och hälsar på hans eller mina föräldrar. Han säger alltid att jag kan stanna hemma för då slipper han göra något.
Och min vänskapskrets har fullt upp med sina liv med barn och jobb. Så förstår ensamheten du känner. Och det är nog så jobbigt redan att själv förstå och hantera allt som händer. Men vi med MS är starkare än andra för vi vet att dem aldrig klarat av det vi går igenom.
-
-
Hej @Lojylha!
Jag vill tipsa om vår sida för de som precis har fått diagnosen: https://ungmedms.com/ny
Välkommen hit till oss!
-
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.