Att vänta på svar på det sättet är jättetufft och något jag tror många här har varit med om. Det tar allt energi och fokus, så det är inte konstigt att du mår som du mår. Been there, done that.

Det bästa man kan göra i detta läge är att prata om tankarna så dom inte bara lever i huvudet hela tiden, vilket i och för sig är precis det du gör nu. Ta en dag i taget och försök lägga så mycket fokus du kan på att göra saker du mår bra av. Försök hålla kvar dina vanliga rutiner så gott du kan. Och var inte rädd att fråga efter hjälp. Tanken jag försökte förhålla mig till under tiden jag väntade på besked var att oavsett hur mycket jag grubblade, tänkte och oroade mig så kommer det inte fylla någon funktion. Jag kommer inte få svar snabbare på det jag grubblar över och jag kommer inte kunna tänka mig ur problemet.

Svårt att avgöra om det skulle vara en inkommande depression. Känner du att det fortsätter gå nedåt så är det viktigt att ta hjälp så snart som möjligt, då det som med så mycket annat blir värre ju längre man väntar. Som med den där vibrerande känslan så är det svårt att ge något definitivt svar. Det skulle kunna vara en symptom, och det skulle kunna vara en tillfällighet.

Jag håller tummarna för att allt går bra!

Två år! När min sambo fick diagnosen var det fixat efter tre dagar på sjukhuset! Allt som behövs är en mr och ett benmärgsprov.. Är det läkarna som drar ut på det eller är utredningen i full gång men svår? Får du någon hjälp annars? Psykolog, sjuksyster osv? Eller håller de inne på allt sånt pga att du inte fått någon diagnos ännu?

Hej!

Jag fick en diagnostiserad synnervsinflammation för 2 år sedan medan jag fick MS diagnos för ca en månad sen. Nu i efterhand inser jag att det orsakade väldigt mycket ångest och oro hos mig då jag inte riktigt visste vad som väntade mig. Jag klarade knappt av att hantera studier eller jobb, vänskapsrelationer, träning osv eftersom tankarna och oron alltid fanns där. Ett tag var oron så stark att jag funderade på att byta bana helt då jag hade fått fel uppfattning om MS. Även om jag försökte tänka på annat och lyckades kom alltid oron tillbaka efter någon timme. Det hjälpte mig att prata med en psykolog och dela min oro, fast det som hjälpte mig mest var att få oron bemött av min läkare. Läkaren lyckades motbevisa min syn på MS och mitt sjukdomsförlopp vilket har gjort att jag nästan helt släppt min oro kring sjukdomen.

Mitt råd är att prata med din läkare (igen) om du får möjligheten. Läs inte för mycket om MS. Jag läste på alla möjliga sidor och oron bara stärktes när jag kom in på sidor om bostadsanpassning och sjukskrivning för MS. Att läsa om sådant är extra jobbigt om man inte alls känner sig sjuk för att man tror att det är det som väntar. Att du inte fått något symptom är ett bra tecken på att din MS troligtvis inte är särskilt farlig. Alla MS är inte likadana, utan bromsmedicin får vissa 4 skov per år medan andra inte får 1 skov på 10 år (normalt är mellan 1-3 skov per år utan bromsmedicin). Bromsmedicin kan göra att du inte behöver få ett skov på 10-20 år om inte längre. Och tänk, för ca 20 år sedan lanserades de första bromsmedicinerna, om 20 år är MS kanske en sjukdom som det finns officiella botemedel mot. Det är också viktigt att inte glömma bort att statistik så som “X% har fortfarande gångförmåga efter Y antal år” är baserad på pat. som tyvärr inte haft tillgång till lika effektiv bromsmedicin som finns idag. Det var den sortens statistik som var jobbigast för mig innan jag insåg att majoriteten av personer som får diagnosen idag och har tillgång till all ny bromsmedicin kommer skapa en ny, mycket ljusare, statistik.

Jag önskar dig lycka till med allt!

Ovissheten är jättejobbig, jag fick själv leva med den under utredningen i ca 1.5 år. Jag fick hjälp av en kurator på neurologen som gjorde stor skillnad för mig. Det var så skönt att prata av sig till någon som förstod och kunde hjälpa mig att nyansera min oro. Till slut hamnade jag i ett jävlaranamma i att oavsett vad det är så kan jag inte påverka något förrän jag vet vad det är. Och att må så bra som möjligt både fysiskt och psykiskt skulle hjälpa mig oavsett vad det var. Så jag satte hela mitt fokus på det och det kändes lättare för då kändes det som att jag gjorde något för att bekämpa vad det nu var jag drabbats av. Till slut fick jag reda på att det var MS och jag har överlag mått bra och fått två barn sedan diagnosen för 4.5 år sen. Så ta hjälp och försök att vända oron till en motivation att må så bra som möjligt! MS är inte slutet på livet och vi är många som mår bra trots den sjukdom vi har. Men du är inte ensam i den oro du beskriver och man måste på sitt sätt igenom den för att komma ut på andra sidan. Stor kram till dig!

Det var 2014 som jag har varit till sjukhus pga besvara vänster hand men dem har sagt till mig gå hem och använda alvadon. I januari 2015 har fått samma problem men här gång bara Jesus hjälpte mig och min doktor litade på mig och de har gjort röken i hjärna efter en timme skrek min doktor och har sagt strok i hjärna har jag efter 2 dagar har de sagt nej symtom funktion men misstänker på ms
Efter 6 måndag som jag har tydlig stor brist i hjärna och det är värre och stora företag de är misstänkt ms men de jag har behandling ms och det är obligatoriska vilket stress hade jag och har Ms har jag eller inte. Jag har samma problem lik dig och varje dag har jag mer skov och problem.

Hej Lina
Jag håller Qbert det kan vara man på akut och kortison för kort tider kan hjälpa till . krya på dig . mindre stress, träna ordentlig , tar bort fast food, meditation, tänka bara positiv.

Mvh
Ferida

Hur har det gått för dig? Hur mår du?

Hela tiden har jag skov . Nu kan jag inte läsa och förstår inte mycket . Från igår har jag ovanlig värkt i ryggen mittemot hjärta det ser ut som inflammation muskel men varför jag vet inte jag är super varm på kropp men inget feber det ser ut som någon kockar min nacke och huvudet. Jag har haft inget hjälp från vårdcentral och sjuk hus se har inte tid även jag har ringt kl 7: 40

Tack för ditt hjälp min älskade vän,
Imorgon ska jag göra Tack och det skulle säga så här att doktor på neurologi skrev en intyg att jag har Ms för att ökade brist i hjärna och visade på MRI tydlig. svaghet blev mer jag kan inte sova på natten pga hand svaghet och värk nu ryggen och hjärna är besvärlig.
Idag sovde jag och orkar inte att sitt men imorgon ska jag göra Tack för ditt hjälp

Hej Lina-lina.
Hur har det gått? Varit i kontakt med någon läkare?
Jag va inte heller lika alert längre på jobb (restaurang) o kände en konstig svaghet i kroppen. Främst en hud/beröringskänslighet på vänster men också en muskelsvaghet på höger sida av kroppen. Förstod inget alls o låg uppe sent ett par nätter och fundera ut allt möjligt jag kunde ha. Ringde tillslut 1177 och berättade hur jag hade känt mig. Hon tyckte att jag skulle åka in o kolla upp det och jag skulle skriva ner ett taxinummer hon skulle ge mig. Det gick knappt.. Kunde inte få till en rak linje om så mitt liv hängde på det. Tacka henne o lova att jag skulle åka in. Vilket jag såklart inte gjorde för det va en söndag 23:00 och jag jobba bara halvdag dagen efter så jag kunde sova av mig det, kriga på sen ha 3 dagars ledighet som kunde återställa mig. Är på jobb knappa timmen dagen efter innan jag behöver en timeout. Sätter mig ner för att vila o dricka vatten men klarar inte av att lyfta glaset hela vägen utan vänstern. Då kände jag att det va dags att åka in direkt.
30 timmar senare efter ett benmärgsprov och en MR visar det sig att jag har MS och är mitt i ett skov. Blev sämre med dagarna men låg inne totalt 2 veckor ungefär. Kortison direkt och det dröjde inte länge förrän jag fick Tysabri som bromsmedicin. Moral of the story är nog att det alltid är värt att kolla upp..

Hur kan dina läkare se förändringar (på plack då förmodar jag eftersom det är det man kikar efter) och samtidigt inte fastställa en diagnos? 2 år? Whaaat? Får man fråga hur många MR du gjort sedan dess?

All lycka!

Hej, frågan var inte till mig, men jag har en liknande historia. Sjuk i snart två år, gjorde 4 MRT förra året….nu har det visat sig att jag har borrelia..sa dom för ett år sedan oxå, men tydligen litar man inte på sina egna tester….men kan ju vara MS oxå. Bara en jävla soppa. Riktigt less nu kan jag lova. Men har bestämt mig för att ta tillbaka mitt liv och bli frisk! (lätt som en plätt…eller…) Har fått kallelse till Joachim Burman i Uppsala – någon som känner till honom? Allt gott till er alla!