Jag beklagar verkligen sjukdomsbeskedet. Jag fick min diagnos för 2 år sen nu, och min oro lättades rejält efter att jag hade påbörjat behandling (går också på Rituximab) då jag vet att den är så oerhört effektiv. Sen vet jag inte om detta hjälper att höra, men det blir lättare med tiden. Klyschigt men sant. Att vara med i såna här forum och komma i kontakt med andra är också jättebra. Jag finns på Instagram (@ellenihnken) om du vill prata mer. Där finns även en video på hur en Rituximab-dag går till.

Är du i behov av en kurator så brukar neurologimottagningen även erbjuda det, min mottagning har en MS-kurator och jag kände att hon var väldigt hjälpsam eftersom hon hade så bra koll på just MS och vad vi faktiskt går igenom.

Skickar massa styrkekramar till dig!

Jag känner igen din ångest. Man får lära känna sig själv igen. Som någon skrev till mig, du är inte MS, du har MS. Jag har skaffat barn och snart gått klart läkarprogrammet trots MS-diagnos. Vissa saker kämpas med som fatigue för min del. Men MS-communityn är också enorm! Du klarar detta och livet blir bra ändå.

Hej,

Det blir inte bättre av att tycka synd om dig själv. Vet att det är lätt att skriva så.

Jag brukar säga såhär, må dåligt en dag på året och försök att vara positiv resten av dagarna.
Det är OK att må skit, men kom ihåg att du kan ändra din framtid och inte din historia.
Omge dig av vänner och saker du tycker om att göra.
Hur det blir med din MS, kan du inte veta nu.

Försök att äta bra, sov bra och träna. Det kommer att hjälpa dig. Det hjälper mig.

Jag tar själv Rituximab och det är en bra medicin.
Tveka aldrig att skriva här, du får alltid stöd av dessa underbara människor som delar samma sak.

Jag fick min diagnos för 9 år sedan, 2 månader efter min son föddes. Jag blev deprimerad fick så mycket ångest men det blev lättare med tiden, jag har fortfarande lite ångest, kämpar med fatigue men känner mig stark. Jag har 3 barn och orkar med så mycket. Livet blev bra ändå.
Du klarar detta! skickar dig massa styrkekramar.

Jag fick min diagnos för snart 21vår sedan. Jag var sjukskriven 3 månader innan jag kom till en punkt där jag tänkte att jag får resa på mig eller ligga på rygg och tycka synd om mig. Jag valde att resa på mig. Jag har sedan dess gift mig, fått barn, pluggat, varit yrkesverksam inom yrket jag utbildade mig för i 11 år. Byter snart bana och börjat på nytt jobb i augusti. Drt var snabbversionen.