Ung Med MS-
Inlägg
-
-
Hej!
Jag är 23 och för några veckor sen ställdes hela livet på ända när jag fick MS beskedet. Jag hade åkt in till sjukhuset för att hela höger sida av kroppen var bortdomnad, “sov” liksom. MR visade tidigare utläkta inflammationer och jag fick börja med Plegridy så gott som omgående – vilket ändå känns skönt för då gör jag åtminstone något proaktivt själv.
Vad jag undrar är hur jag ska hantera all den oro, ängslan och ångest som kommer över mig? Mina fysiska symtom är kvar men det är inget som direkt hindrar mig i vardagen. Framförallt är det psykiskt jobbigt just nu, med alla frågor om hur det kommer bli, hur allvarligt kommer jag påverkas, hur kommer min vardag att se ut om några år etc etc.
Jag känner ingen annan med MS, så jag är orolig och rädd. -
Hej på dig.
Hade likadan känsla när jag fick reda på att jag hade Ms. All oro för nuet men speciellt framtiden. Men via sjuksköterska och internet så hittar man många. Man är inte ensamm i vår värld.Men vi finns här vid frågor. =)
-
-
Jag förstår precis hur du känner. Eftersom inte sjukdommen är lika för alla så är det svårt att förutspå hur just du kommer må om ett år, 10 år eller ens om en månad men det du måste komma ihåg är att Du ÄR inte din sjukdom, acceptera diagnosen men låt den inte styra ditt liv , så länge den inte hämmar dig i din fysiska förmåga så lev som vanligt.
-
Hej,
Förstår att du är orolig och att allt är nytt för dig! Det suger att få diagnosen men man får bara acceptera och försöka gå vidare. Jag har haft sjukdomen i 6 år och det går att leva med den, det har varit både up-and downs men medicinen är bra och forskningen går framåt.
Jag tränar på som vanligt, försöker ta dagarna som dom kommer… (Har inte haft något skov) sen första gången allt hände så det kan hända att du inte märker av något men det är ju olika för alla men lev på som vanligt och försök att ta dagarna som dom kommer :).
Hoppas det går bra för dig.
//S -
Hej!
Även jag delar dina känslor. Det är så mycket existentiella frågor som väcks med att få en ms diagnos. Fick också min diagnos för några veckor sedan. Det känns så overkligt att gå från fullt frisk till kroniskt sjuk på några veckor. Har läst en del via neuroförbundet där det påtalas att det skett en revolution inom ms vården. Och att ms alltmer blir en kroniskt kontrollerbar sjukdom. Så man får väl försöka förlita sig på det. Även om det är svårt för oron inför framtiden finns ju alltid där. Har även lyssnat på Anders Svenningsson som är neurolog, finns klipp på youtube -info video om ms, han inger hopp tycker jag.
-
Tack för alla era svar!
Just som Loppan skriver så är chocken så enorm – från frisk till kronisk sjuk hur snabbt som helst. För min del kändes det som att det gick ultrafort. Jag trodde det var en nerv i kläm och 24 timmar senare fick jag beskedet om MS.
Det kommer bli en stor utmaning att försöka leva i nuet, men det känns ändå som en bra idé, att ta dagen som den kommer. Känna efter mer och göra det som känns bra istället för att låta andra tråkigheter stjäla den (lilla) energin man har.
Tack för tipset om Anders Svenningson, det ska jag definitivt kolla upp.Är det någon här som är/varit med i någon slags stödgrupp genom sjukhuset? Kändes det som en bra grej?
-
Hej, och varmt välkommen till MS-gänget.
En högst surrealistisk känsla som för gnagande oro med sig. Olustkänslor och ångest, svettningar och yrsel. Allt det där är övergående, och så snart man accepterat sin diagnos tycker i alla fall jag att livet blir bättre än vad det någonsin varit.
Jag vet att det kanske låter sjukt, men idag kan jag uppskatta och sätta värde på små saker som jag innan diagnosen tig för givet. Jag har en MS som hittills låter sig kuvas under medecinen (mabthera), därtill blev jag omhändertagen av överläkare och docent Anders Svenningsson (som nämnts tidigare i tråden), sjukt jävla bra läkare, helt otrolig! 🙂 Hans bästa medecin lyder; “spring så hårt och länge du bara kan!”, han gillar löpning…:)
I många fall behöver inte MS vara hela världen, det behöver inte vara lika med rullstol, inkontinens och spasmer. Det beror helt på hur den väljer att agera uti din kropp. Med bra medeciner och forskning i världsklass, ser det dessutom väldigt ljust ut för oss som drabbas. “Vi har idag ingen definitiv bot till MS, men vi kan vara på väldigt god väg”, var det någon som sa.
Jag hoppas att “inledningen” av detta “elände” passerar dig förbi så obemärkt det går, och att du när du landat börja njuta fullt av livet – för det är så jävla härligt att leva! 🙂
Det kommer att bli bra.
-
Hej! Också ny med ms. 24år och fick min diagnos i Juni. Jag är både lugn och förvirrad och ibland förtvivlad inombords… Jag försöker leva på som vanligt och tänka på att vare sig du har ms eller inte har du ingen aning om vad som händer imorgon eller om 10 år. Förhoppningsvis kommer jag med rätt medicin knappt märka av min ms. Kram!
-
Tack snälla allihopa för era svar. Ibland lyckas jag glömma bort det hela för en stund och det känns bara overkligt alltihop. Det känns så galet att veta att man är sjuk, fastän jag känner mig frisk i kroppen. Känseln är ju fortfarande borta men jag mår inte dåligt fysiskt, har ingen feber, måste inte ligga i sängen. Det hela blir så svårt att förstå bara.
Har nu köpt d-vitamin på kapslar och ska träna och äta rätt. Det löser nog inget men det känns vettigt att ge kroppen så bra förutsättningar som möjligt att hantera det i alla fall. 🙂
-
D-vitamin, kost och träning låter som jättebra strategi. Jag har aldrig varit “träningstypen”,men efter att ha kommit tillbaka efter mitt stora skov så tänkte jag att jag skulle göra allt som stod i min makt för att vara i mitt livs form om/när nästa skov skulle hinna ifatt mig. Jag började med löpning. Ganska snart kände jag för att sätta ett ambitiöst mål, för att lättare kunna komma i form. 2013 genomförde jag Stockholm marathon, sjuk känsla! Ironiskt nog har jag aldrig mått så bra sedan efter min MS-diagnos.
-
-
Var försiktig med D-vitaminerna! Jag sökte runt om MS på nätet och kom fram till en sida att D-vitaminer i större doser skulle vara bra. Jo det var ju inte det. Sluta med att jag tappa matlusten, mådde allmänt illa hela tiden och lite värk i njurarna. Så ta isf aldrig mer än RDI och nu på “sommaren” så behövs inga tillskott då man får mer än RDI efter bara fem-tio minuter i solen.
-
Ska man märka någon effekt av D-vitaminerna tyder den mesta forskningen på att ett ordentligt intag är att föredra. En överdosering av vitaminerna verkar vara svår att uppnå, i alla fall enligt befintligt vetenskapligt underlag. Jag själv äter 5000 IU / dag året om, och har gjort det i drygt tre års tid. Fungerar skitbra för mig, upplever att jag får en bättre effekt av träning och även en snabbare återhämtning. Som att det kompenserar lite mot den allmänna MS-tröttheten.
-
-
-
Hej! Jag är också nydiagnostiserad (sedan mars i år, är 25år), det är inte förens den sista månaden som jag har börjat må bättre psykiskt. Ge det tid. Och var inte för hård mot dig själv. Lyssna heller inte på sånt du inte vill höra 🙂
Jag kan nu se lite mer ljust på tillvaron, men det är egentligen det psykiska som varit mest jobbigt då jag numera är nästintill återställd efter mitt första stora skov…
Kram
-
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.