-
FörfattareInlägg
-
-
2019-05-27 kl. 11:13 #8159
Idag slog det mig som en käftsmäll att jag har ms, har inte kunnat sluta gråta och blir så äcklat av att bära en kropp full med ms, har alltid accepterat sjukdomen men nu blir jag bara så äcklat, varför ska jag duscha? Jag duschar inte bort min ms, varför ska jag skratta och vara glad när jag har ms? Är bara så himla ledsen😥 är bara 21 år och har hela livet med detta helvete, mår bara så skit nu men måste vara stark för min lilla dotter och underbara man men ändå fan vad orättvist detta är och fan vad jag inte förtjänar detta alls😥
-
2019-05-27 kl. 11:31 #8160
Hej,
Känner med dig men vet inte helt vad jag ska skriva för att få dig att tänka i en positiv rikting.
Jag är själv just nu i ett skov då min Copaxone inte fungerar på mig 🙁
Ska byta broms, troligtvis till Mabthera, det är det jag vill. Så därför läser jag också extra mycket nu här inne på forumet för att bli peppad och tänka mer positivt. Blir ju påmind vara vaken sekund om min sjukdom nu när jag känner av den.Men att läsa här inne fungerar 🙂 De flesta är peppande och positiva och när jag läser om Mabtheran så ser jag bara ljust på min MS framtid. Tror verkligen den kan pausa/stoppa förloppet så jag kan leva ett fortsatt normalt liv med familj, jobb och träning 🙂
Det finns mycket effektiva bromsmediciner idag!
Kram -
2019-05-27 kl. 11:48 #8161
min älskade vän
jag vet vad du menar exakt … ibland tänker man negetiv det är helt ok , jag vet inte heller vad det ska hända imorgon . Kanske säger de att behandling av MS har hittat och ingen behöver mer änvanda medesin och alla blir frisk igen heller hur ?
Jag är med dig , jag ska göra allt för dig att du blir bättre🙏🙏🌹🌹
Jag önskar mig att vara mamma som dig -
2019-05-27 kl. 12:06 #8162
Hej!! Jag förstår hur du känner , för två år sen tänkte jag som du, men tack vare mina 3 underbara barn och make, tar jag en dag i taget & tänker inte så mycket på min sjukdom, jag jobbar , hittar på aktiviteter med barnen , reser varje år till nåt land.
Vill vissa barnen mamma är stark & finns där för er..
Hoppas du kämpar & vissa din man o dotter jag är en kämpe…
Kram❤️ -
2019-05-27 kl. 14:39 #8166
Jag lider med dig jag är 26 år och kämpar och undrar hur länge till jag kommer orka kämpa. Jag vet inte vad jag ska säga till dig för jag känner samma just nu du ska bara veta att du är inte ensam, vi finns fler med samma hemska sjukdom och har det lika tufft
🙁 -
2019-05-27 kl. 17:24 #8167
Hej. Jag känner också med dig och liknande tankar har säkerligen vi alla haft.
Det som hjälp mig är tanken om att alla får sin del att bära, sin börda. Vi fick ms.
Ju äldre du blir kommer du också se vilka kamper andra tampas med.Jag vill tro att jag inte fick mer än vad jag klarade av. Det finns inget annat som kan klå mig än min egen kropp. Kram!
-
2019-05-27 kl. 19:23 #8168
Hej
Vi alla har nog dom tankarna llite då och då. Man är så bra på att ge andra råd men när man är där själv så är man inte lika positiv i sitt tänkande. Det är okej, va ledsen och gråt, för det måste man få göra ibland också. Gräv bara inte ner dig för djupt i allt tänkande. Det kommer bli bättre. Men skönt att få prata med oss andra som kännee/känt exakt likadant. Kämpa på, vi finns här
❤ -
2019-05-27 kl. 21:24 #8169
Glöm inte att Mabthera verkar att näst intill kunna stoppa sjukdomen, enligt de senaste uppgifterna här i forumet!
3-6 års behandling kan räcka, sen blir man inte sämre, om jag förstått det rätt.
-
2019-05-27 kl. 22:29 #8170
Får hoppas Tecanus, så jävla orättvis och förjävlig sjukdom vi har. Förbannad blir jag när jag tänker på den
-
2019-05-28 kl. 09:10 #8171
Förstår dig helt och hållet, tillåt dig själv att vara ledsen. Men kom ihåg också att forskningen går framåt och vem vet vilka mediciner som finns om bara några år? Kanske hittar de ett botemedel. Om inte botemedel, kanske ännu bättre bromsmediciner. Ta en dag i taget, du är inte ensam!
-
2019-05-30 kl. 18:01 #8187
det väntar dig många bra år med MS,till slut kommer du tänka på den bara bara ibland.I början tänkte jag på min MS varje dag flera gånger,nu har de blivit bara ibland
-
2019-05-30 kl. 19:28 #8195
Jag känner helt klart med dig. Prata med dina närmaste och du skall se vilket stöd du kommer att få, det är jag säker på. Dagen jag fick min diagnosSatt jag i bilen i timmar innan jag hade mod att ta mig hem. Jag berättade inte vad som var på gång och sa till min fru att läkarna inte visste ännu men prover var på analys. Jag tyckte mig själv vara mindre värd och skämdes på något vis för jag är en stark man som inte behöver hjälp. Naturligtvis är det inte så, jag berättade efter några dagar och min fru blev inte glad men hon har stöttat mig enormt i detta. Jag fick henne att inte berätta för någon och detta var hemligt i ytterligare 3-4 månader. Jag vill vill bara säga till alla som mår dåligt. Prata med vänner och familj, det hjälper en att må bra.
Förhoppningsvis så får man inga eller få skov.
Jag hoppas att det blir så för dig.
-
-
FörfattareInlägg
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.