Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Tack myselfandi! Haha, ja min tanke exakt. Jag kanske ska be min man titta bort under provtagningen. ☺🙈
Det låter hanterbart det du återberättar och jag ska tänka på andningen. Tack igenTack för ditt tips! Då ska jag definitiv ligga ner vid provtagningen. jag går ju runt spänd i normalt läge. 😊
Det får kanske bli taxi för säkerhets skullHej Cassy,
Jag kunde inte låta bli att ta till mig utav det du skriver till Nancy. Att tänka positivt för då mår man bättre. Men är du “en av dom” som trivs bra i solen och värmen? Jag vet inte om jag ska planera om min årliga semester till spanien denna gång. Vet ännu inte när jag kommer få min första behandling. Jag hänger i luften känns det som.Hej Maja, jätte tack för ditt stöd. Jag avboka faktiskt mitt första samtal med kurator. Förra veckan Jag hade ingen lust den dagen. Jag kommer att ta tag i det igen
Hej Nancy,
Jag hoppas verkligen medicinen gör vad den ska för dig. Du verkar vara en klok tjej som tänker positivt och framåt som du gör. Jag vill inte heller läsa fel information eller inlägg men det hjälper att prata med dom som kan förklara att det faktiskt inte är det värsta man har skapat sig en bild om. Men jag vill helst inte tänka för mycket. Men förtränger jag bort det då eller ger det mig ett lung och acceptans i sjukdomen utan att grubbla och försöka styra framtiden. För det mår man inte bättre utav. Jag ska med fortsätta leva som vanligt. Och jag hoppas först med få veta vilken behandling jag får, efter det att mina prover först görs. 😊 En massa styrekramar från mig.Hej Qbert,
Tack så mycket för din omtanke.
Jag är mitt i allt och väntar på att få göra en till magnetrötgen den 18de och ryggmärgsprov som jag ännu inte fått en tid för. och jag fattar vissa dagar allvaret i denna sjukdom och andra dagar vill jag bara låtsas som ingenting. Min familj planerar min 30 års fest som sker i augusti medans jag inte vet Hur jag ska handskas med mig själv emellanåt. Jag har inte haft modet att berätta för mina föräldrar och vänner än. Jag väntar på att få veta vilken behandling som passar mig och det känns som att det dröjjer ovanligt länge för mig när jag jämför med andras historier. Just nu är jag rädd för vad den här sjukdomen kommer att orsaka mig för skada. Vilka skov väntar. När kommer de? Det är tufft men samtidigt försöker jag vara tuff och jag lever som vanligt men sjukskriven för utmattning tom september. Detta forum har varit till stor hjälp. Så tack igen Qbert. Jag har dessutom fått mer kontakt med en utav er utanför forumet och det betyder och hjälper mig något oerhört under denna svåra tidHej Tessan,
Tack så jätte mycket för ditt svar och din berättelse. Det stärker mig att få ta del utav hur ni beskriver att ert liv format sig efter diagnos.
Det gör mig så gott att få svar på att livet inte behöver vara “över” även om jag inte direkt känner så. Utan funderingar på dels det du skriver. Kommer jag besvära mina nära och kära, kommer jag tappa mina funktioner, behöva släppa taget om min karriär, vågar jag skaffa barn, kommer jag fungera och hur långt fram, träning, kommer jag kunna resa och se världen?. Allt är för mig okunskap. Jag håller med om att detta kanske inte har drabbat mig av ondo, utan för att jag aldrig annars stannat upp och tagit hand om mig. Så att ni tar er tid och delar med er om verkligheten lyfter mig ur den rädsla och oro jag annars bär på.