Alexandra

Forumsvar skapade

Visar 10 inlägg - 31 till 40 (av 48 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • som svar till: 9 timmar sedan #5451

    Hej Shirin,
    Jag träffar gärna dig och det inte är mycket besvär för dig. Mitt tel 070-xxx xx xx

    som svar till: 9 timmar sedan #5450

    Hej Emma,
    Tack för ditt svar
    Du har helt rätt. Jag hade aldrig någonsin sett min man som min börda men jag hade lidit med honom. Men jag har faktiskt sagt upp gymkortet för att testa simma istället. Så det känns bra att du säger att det funka för dig.
    Det stärker mig när jag läser att du och de flesta lever ett normalt liv vid medicineringen.
    Jag förstår att jag har mycket kvar att lära. Vilken form av återhämtning är bäst typ? Vilken mat? Hur hanterar man sina skov? Kommer de smygandes eller händer det bara poff?

    som svar till: 9 timmar sedan #5448

    Jag har nu berättat för min man.
    Det känns som att hela vårt liv fökk i spillror.
    Jag mår skit och han med. Mitt hjärta är i tusen bitar för jag sabbar hans liv. Nu ska han besväras med mig och min sjukdom som kommer va ett hinder för hans och vårt liv. Vi vill resa till solen och promenera längs havet som vi normalt kunnat göra. Men nu orkar jag inte ens gå 300 meter. Jag i vardagsrummet och han i köket helt förstörd. Motvilligt kom det ur mig: du får lämna mig om du vill. Förlåt för att jag är en börda. Hur orkar man ta sig igenom detta.
    Jag skriver av mig här för att det är tystare än tårarna.

    som svar till: 9 timmar sedan #5447

    Hej Emma,
    😊 Ja, jag vet inte hur mitt normaltillstånd egentligen är heller. Men bättre än nu vet jag i alla fall.

    Detta kommer nog gå fort så som du beskriver det. Jag ska nog be om att få träffa en kurator med. Jag tacka ja till att få träffa en sköterska på avdelningen men jag behöver nog mer under denna tid. En rehab grupp i Liljeholmen stockholm kunde jag med få delta i. (Vad det nu innebär) Jag hoppas på det bästa. Jag har bla en känslig lever och jag hoppas inte det minimerar mina möjligheter för en bra medicin.

    som svar till: 9 timmar sedan #5446

    Åh Sara ditt svar kommer så lägligt! ❤
    Tack för ditt positiva svar för det påverkade mig på direkten.
    Jag är så lättad över beskedet som du säger och längtar till att få känna hur det känns att vara “frisk” igen. men som sagt måste jag först enligt rutin genomgå ett ryggmärgsprov.

    Jag fokuserade på karriär men nu vill jag såklart ha barn.

    som svar till: 9 timmar sedan #5443

    Tack Emma,

    Jag försöker läsa på så mycket jag orkar. Men det jag nog saknar är stöd och jag drar ut på att berätta för min man.
    Idag gör det mer ont, psykiskt och fysiskt. Ryggen och bäcken. Jag är mest ledsen och trött. Ingen aptit heller.
    Dröjer det länge innan man blir glad och pigg igen? Hur länge dröjde det för er att påbörja medicinering?

    som svar till: 9 timmar sedan #5441

    Hej Emma, ☺
    Tack sä jättemycket för ditt stöd.
    Idag är jag trött som vanligt senaste tid. Lite ledsen men samtidig tacksam. Jag vet nu att jag inte inbillat mig en massa, bla svagheten jag känner i benen ibland. Som idag. Vänster öga var vätskefyllt minns jag läkarn sa igår. Och att de skulle ta ett annat prov för ögontrycket. Men Inte med den lilla pennaliknande saken dock. Jag förstod inte mycket mer. Nu samlar jag på mig styrka och kunskap för att kunna berätta för min man och föräldrar. Mina syskon och kusiner stöttar mig massor med stärkande ord och berättar om personer de känner med ms som faktiskt lever ett fullt normalt liv. Det är fortfarande väldigt overkligt i skrivande stund. Det känns som om jag skriver för någon annan.. och det är tungt men jag vill inte tycka synd om mig själv. Jag vill läsa och få mer kunskap. Tror att utmattningen jag befinner mig i inte tillåter mig att gå all in som jag annars skulle för jag blir lätt trött och koncentrationen räcker inte till.

    som svar till: 9 timmar sedan #5439

    Tack kackoune! Tack för den tid om omtanke ni lägger i ert svar till mig. Jag blir så rörd.

    Det lugnar ner mig något enormt när de flesta utav er skriver att det faktiskt inte är livets undergång som väntar utan att det efter ett tag av bearbetning faktiskt kommer att bli bättre. Och att man alltså kan leva sitt liv som vanligt med upp och nedgångar, men sedan upp igen.

    Detta stärker mig med i att kunna berätta och övertyga resten av familjen främst make om att denna sjukdom faktiskt går att leva med.

    Jag skulle vilja träffa alla er fina som sträcker ut er hand till mig. Det värmer massor

    som svar till: 9 timmar sedan #5438

    Hej katten ☺
    Jag blir otroligt rörd och glad över den förändringen du åstadkommit. Min morbror gick bort i ALS för några år sedan och jag har därför länge varit rädd för sjukdomar likt denna. Där stamcellsoperation inte kunde rädda hans liv. Men med ms lyckas man då med denna behandling. Det glädjer mig massor av att höra. Vad kul att du mår så mycket bättre nu.
    Jag har mest haft en extrem huvudvärk, yrsel, illamående,svaga domningar ansikte och händer, inflamation i balansnerven 2 år sedan. Synnervsinflamation 1 månad sedan, tumör i hörselgången på högeröra. Svårt att svälja ibland , trött längst bak itunga och gomen när jag äter. Jag skriver nu väldigt snabbt då kudden kallar ☺

    som svar till: 9 timmar sedan #5436

    Hej Susanna, tack så jätte mycket för ditt svar. Läkaren idag frågade mig om jag bill träffa sköterska eller kurator att prata med efter det att jag frågade om just det. Då tyckte läkaren att ms sjuksköterska kan vara bra i första steget.
    Jag bör redan nu be om att få prata med en kurator med. Visst var diagnosen på något sätt lugnande i första han då jag trodde att jag började bli knäpp mot hypokondri. Jag har som sagt varit sjukskriven för utmattning i 6 månader där synnervsinflamation dök upp under månad 5. Jag stärks när jag får ta del utav era erfarenheter. Tack för ditt värmande rådgivande.

Visar 10 inlägg - 31 till 40 (av 48 totalt)

En sida för dig som är ung och har Multipel Skleros.