Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Beklagar verkligen upplevelsen! Men kan det ha att göra med dels hög arbetsbelastning men också olika yrkesroller. Sjuksköterskor, terapeuter, osv har olika roller, där en läkare oftast gör endast klinisk bedömning. MS-sjuksköterskor har mer vårdande roll.
Jag upplever ett generellt bra bemötande, inlyssnande osv. inom specialistvården men verkligen inte på avdelning på sjukhus. Det beror antagligen på arbetsbelastningen. Försöker ta olika frågor till olika yrkesroller, det funkar oftast.
Jag blev sjukskriven på grund av symptomen jag hade i samband med att diagnos fastställdes. Då blev det naturligt och ett måste att berätta för HR samt för närmaste chef för att börja planera återgången till arbetet. Idag vet en handfull människor på jobbet om det på grund av historiken med hantering av sjukskrivning. Men jag jobbar heltid utan besvär och jag planerar inte att berätta för flera på jobbet om jag inte måste på grund av mer/fler symptom.
Min bransch är lite av en ankdamm och jag planerar inte att berätta för fler om/när jag byter jobb då jag inte vill bli bemött utifrån min sjukdom utan vem jag är och min kompetens. Så länge jag mår bra i övrigt planerar jag inte att berätta för ev nytt jobb och kollegor.
En fråga jag ställt mig själv och försökt ta reda på utan att hitta svar är om upptagningsförmågan av att ta upp D-vitamin blir sämre om man äter tillskott året om. Som att kroppen vänjer sig att ta upp det via tillskott och därför blir sämre av att ta upp D-vitamin naturlig väg. Jag har inte hittat någon forskning på MS som tyder på det ena eller det andra.
I samband med diagnoställande under vinterhalvåret togs även prov på D-vitamin och jag hade låga nivåer, likt många andra svenskar under vinterhalvåret.
Tar sedan dessa D-vitamin (2000IE, dvs 50 mikrogram) som jag har på recept från neurolog och jag kommer fortsätta ta det. Är mer nitisk på vinterhalvåret än sommaren av förklarliga skäl, kan till och med avstå en dag om jag vet att jag kommer vara utomhus mycket.
Som jag förstått forskningsläget är låga nivåer av D-vitamin en av faktorer som påverkar att MS uppkommer och är en förklaring till varför MS är betydligt vanligare i nordiska länder. Därutöver minskar det inflammation och därmed skovfrekvens hos MS-patienter. Apotekare som har lämnat ut D-vitamin har även tryckt på att det ska tas tillsammans med mat då fett gör det mer lättupptagligt. Enklast för att komma ihåg för mig är att ta det vid frukost.
Har haft diagnosen ca 6 månader, fick diagnosen i samband med ryggmärgsinflammation och man fann plack på MR. Tränar på, rör mig mycket, äter bra etc och sköter sömnen i allt väsentligt. Upplever att det gör att jag mår bra och har samtidigt ett flexibelt jobb.
Mår bra i vardagen, men har haft en tendens genom hela mitt liv att ha mycket aktiviteter (maxa livet). Det behöver jag tänka på mycket mer nu, att ha en anpassad ambitionsnivå och inte alltid maxa livet på alla plan. Utöver det hindras jag inte i vardagen av min MS.
Ska bli pappa i höst och såklart finns det mycket oro kopplat till det, hur det ska gå och hur livet kommer utveckla sig. Att sköta träning, kost, sömn etc gör att jag allt som oftast mår bra fysiskt och psykiskt. Jag ser mig inte som sjuk, utan att jag har en sjukdom jag behöver ta hänsyn till.
Det finns så otroligt mycket psykiskt med MS-diagnosen, både med tanke på framtiden och på nutid, som man inte vet eller kan styra. Om jag är trött efter en intensiv vecka, vem är inte det oavsett diagnos eller ej? Om jag upplever småbarnsåren som jobbiga eller ansträngande, det är kanske inte pga MS utan oavsett? En stimmig miljö kan upplevas som ansträngande oavsett MS eller inte?
