Hej Wilma och Hanna!

Det har varit svårt att hitta någon i min egen ålder. Jag känner att det kan vara svårt att prata med nära och kära om allt,för hur mycket de än bryr sig och stöttar så kommer de aldrig veta hur det är att ha den här sjukdomen. Det gör det ibland svårt att prata om allt man upplever kring sjukdomen och hur jobbigt det är till och från. Därför skulle det vara skönt och lufta tankarna med någon som förstår hur det är 🙂
Jag är vanligtvis en social person, har tappat det lite nu under våren och sommaren, men börjar nu komma upp till ytan igen och börjar känna igen mig själv 🙂
Lösningen på sprutorna har varit enkel, jag har tagit allihopa själv, eftersom jag bor själv så kände jag att det är lika bra att jag tar tjuren vid hornen och lär mig 🙂 Vissa dagar är jobbigare än andra, typ när jag råkat träffa någon nerv eller ett blodkärl :/
Men allt som allt så rullar det på. Hoppas ni mår bra trots allt. Hör gärna av er 🙂
Kram