Har läst att när kroppen väl har utvecklat en autoimmun sjukdom så är det tre gånger mer sannolikt att man utvecklar en till.

Detta kanske kan hjälpa: http://casemed.case.edu/clerkships/neurology/Web%20Neurorad/MRI%20Basics.htm

En sak till bara, ursäkta spammandet. Men jag har skrivit lite om mina erfarenheter i biblioteket: https://ungmedms.com/2015/05/mindfullness-och-ms/

Jag var extremt frustrerad när jag var som allra sämst. Hade en hemskt sjukdomsutveckling, hade förlorat stora delar av min syn och gick och väntade på en eventuell benmärgstransplantation. Hade tagit paus i mina studier på okänd tid och hade sagt upp mig från mitt jobb.

Jag utagerade all min sjukdomsrelaterade frustration på annat. För jag hade så lite kontroll över min sjukdom. Jag insåg det inte då, men jag borde ha träffat kuratorn för att reda i mina känslor. Så mitt tips är att boka tid hos klinikens kurator! De kan även remittera till psykolog, vilket hände för mig. Det har hjälpt mig mycket. Önskar bara att jag hade gjort drt tidigare.

Föra veckan började jag störa mig på mina glasögonbågar på högerögat. Jag började också reagera på sådant som hände i ögonvrån i större utsträckning än vanligt.

Först blev jag orolig… men sen konstaterade jag att jag såg bättre i ögonvrån på mitt högeröga än på många många år.

Jag vet inte om det är min bakterietransplantation, min kostomläggning, min stresshantering, min medicin, nått annat eller en kombination. Men min syn har blivit bättre och bättre efter att jag fick ordning på min mage. Trots att mina synskador har varit permanenta i många år.

Tänkte att det kan ge lite hopp till er som är sugna på att ta tag i era livsstilsfaktorer! 🙂