Hej alla

29-årig kille från Stockholm som fick min diagnos för knappt en månad sedan. Är en träningsnörd som håller på med tyngdlyftning, var tidigare hockeyspelare. Läst till civilingenjör, jobbar idag men doktorerar vid sidan av.

Allt började förra sommaren med en period med stress och ovanligt mycket sömn men trots sömnen infann sig aldrig en pigg vardag. Blev i samma veva sjukskriven för utmattningssyndrom, aka “gått in i väggen.” I augusti åkte jag på en synnervsinflammation som dock inte syntes om man tittade in i ögat, nerven var inte inflammerad fram till ögonbotten. Detta gjorde att läkarna aldrig upptäckte inflammationen utan jag skickades hem (detta hände med tre olika ögonläkare.) I samband med mina ögonsymtom upptäckte jag att mina symtom kunde bero på MS och den korrelationen kom som en chock!

Hösten gick med en episod med domningar och känselbortfall i händerna men läkarna misstänkte aldrig MS. En enorm trötthet bestod, jag sov väldigt mycket, var egentligen aldrig glad och mådde generellt kasst. Hade vissa belansproblem och svårigheter att hitta ord. Diagnosen utmattningssyndrom kvarstod. Min rädsla för att jag kunde ha MS var något jag höll för mig själv, ett beslut som i efterhand var helt fel. Jobbade 50-75% hela hösten, vintern och våren.

Våren kom, inga direkta förbättringar i mitt mående och min arbetsgivare började nog undra när jag skulle komma tillbaka från min sjukskrivning. Jag prövade olika sätt att sänka min stressnivå (jag var ju stressad..) men ingenting hjälpte. Efter ytterligare besvär med ögonen fick jag i april tid till MR. Efter att inte längre klarat av att hålla all oro inom mig själv berättade jag för min familj, som genast undrade varför jag hållit på allt i nio månader utan att säga något.

Ett telefonsamtal två dagar efter MR berättade de att de hade hittat “förändringar på MR” och jag tänkte MS direkt. Var helt nedbruten i några dagar men hittade sedan Terry Wahls TED Talk och och kände direkt att det finns ett hopp. I samma veva beslutade jag mig för att pröva hennes diet och har sedan dess märkt klara förbättringar. Är gladare, piggare och har mindre balansproblem och inte lika svårt att hitta ord längre. Om detta beror på dieten, ett intag av D-vitamin, faktum att jag fått en diagnos eller placebo vet jag inte men jag kan bara konstatera att jag mår klart bättre de flesta dagar nu. Har ännu inte påbörjat någon behandling ska jag tillägga.

Ledsen för en lång, segdragen presentation.