Tänkte återkomma till lite D-vitamin nu. Den 27 mars i år släpptes en artikel kring den senaste forskningen kring D-vitamin och MS. Det som är lite roligt är att den olikt många andra artiklar ger lite handfasta råd som vi med MS kan ta till oss.
Tyvärr så kunde inte google hitta artikeln åt mig utan jag gick via sciencedirekt som de flesta inte har tillgång till. Artikeln har den tydliga titeln “Vitamin D and multiple sclerosis: An update” och är skriven av Charles Pierrot-Deseilligny och Jean-Claude Souberbielle. Andra med bättre google-skillz kanske kan länka artikeln senare.

Men under underrubriken “General and physiological considerations on sunshine and vitamin D” hittas följande information:
“For immune health and more generally for patients, the target 25-OH-D range usually accepted nowadays (30-60 ng/mL or 75-150 nmol/L) has been derived from multiple metabolic and bone clinical data: these findings are very different in nature but, quite remarkably, they all indicate the critical feature of the lower limit (30 ng/mL), below which pathological significance is reached. This i why those norms are nowadays oftten recommended, even though there is not yet a total consensus.”

De skriver vidare:
“To reach a 25-OH-D serum level above 30 ng/mL and then maintain it within the physiological zone (30-60 ng/mL), one must recieve a daily vitamin D dose of between 2000 and 4000 IU, which is naturally observed only in outdoor workers during the summer or in tropical countries.”

2000-4000 IU motsvarar 50-100 mikrogram. 4000 IU är den nivå som EU satt som övre gräns (rätta mig om jag har fel här).