Jag tränat gym o springer, mycket. Jag umgås med vänner efter jobbet och fixar hemma. Men jag va inte så aktiv när jag fick min ms diagnos. Jag har märkt att jag måste sova bra. Annars funkar jag inte

Åh vad skönt att sova 8 timmar om natten! det har jag inte gjort på över 14 år, med sömntabletter får jag ihop 3-4 spridda timmar. 😛 Nu blev jag lite avis. 🙂

Såg nu att jag missat att länka.

http://trelleborg-kiruna.blogspot.se/

Kom på en sak när jag läste ditt inlägg. Jag har sedan i somras, men framförallt sedan i höstas, börjat med något som heter time resticted feeding. Det betyder att du minskar ditt “matfönster” så att du endast äter under säg 4-8 timmar per dygn. Jag har märkt att jag blir mer skärpt, har mer energi och min tolerans innan jag blir trött ökat under hösten. Om det beror på detta upplägg ska jag låta vara osagt men mina erfarenheter stämmer väl överens med andras.

En vän som också har MS började i höstas att endast äta två gånger per dag, tex frukost/lunch eller lunch/middag och de dagar han gjorde det orkade han jobba hela dagen och hade sedan energi kvar även efter jobbet. De dagar han inte gjorde detta så orkade han fram till lunch innan hans energi var slut.

Det tar ett tag innan kroppen har ställt om till detta nya sätt att äta. Man brukar säga att det tar någon månad innan man inte längre känner hunger som vanligt, och jag personligen kan gå >24 h utan mat nuförtiden, utan att känna hunger.

Jag postade denna artikel i kosttråden i höstas. Det är en översiktsartikel kring intermittent fasta och vilka hälsofördelar det har. Skriven av två giganter inom området, M. Mattson och V. Longo. Tyvärr tror jag fullängdsartikeln kräver tillgång till tex ScienceDirect eller liknande.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27810402

Avslutningsvis länkar jag till en intervju med Dr. Satchin Panda där han pratar om intermittent fasta. Han nämner i intervjun att när de gjorde en stor studie på folk så var det som fick folk att fortsätta studien det att de sov bättre, vilket överraskade forskarna. Så potentiellt mer sömn och mer energi med intermittent fasta.
https://www.youtube.com/watch?v=-R-eqJDQ2nU

Nu var detta upplägget kanske inte vad du ville höra men det kanske kan vara värt att pröva ordentligt ett tag?

Jag förstår att ditt svar var ämnat till TS, men jag ger mig in i diskussionen ändå. Intressanta länkar! De kan säkert vara till god hjälp för många, men jag tar mig själv som ett exempel på människor där kostråd i stil med dessa helt enkelt inte är en bra idé. För de allra flesta är det ju inte så, därför är de goda att ge.

Jag har under nästan 10 års tid haft problem med ätstörningar, som diagnos har det varit just ätstörningsproblematik och inte ren anorexi eller bulimi, utan varierande men konstanta problem. Idag är det under kontroll, även om jag har vissa problem än men jag vet med mig att jag absolut inte skulle fungera om det var just kosten mitt mående hängde på, att jag skulle äta ett visst antal mål mat om dagen eller en specifik kost. Jag äter redan hyfsat vettigt, och ungefär två mål mat om dagen som det är (vilket inte är bra för någon som är som mig) och skulle det komma en ytterligare press på att äta rätt så skulle nog min problematik blossa ut i ren anorexi eller bulimi. Jag vet ju att det finns belägg för att en viss kost är gynnsam vid multipel skleros och bör eftersträvas, men det går inte för alla. Att jag tog mig tid att skriva det här är nog för att jag antar att jag inte är ensam med att ha MS och ätstörningar i bagaget 🙂

Hjärntrötthet kämpar jag också med, ibland är det sämre, ibland bättre. Tidigare hade jag liknande ADHD-medicin utskrivet mot tröttheten. I början kändes det fantastiskt att kunna orka mycket mer, kunde även jobba hela dagar. Tog sista tabletten senast kl 15.oo för att inte förstöra sömnen och det funkade. DÅ var jag övertygad om att jag verkligen fått en betydligt förbättrad livskvalité av medicinen och trodde aldrig att jag skulle vilja vara utan.

NU, betraktat i backspegeln kan jag konstatera att medicinen gjorde att jag drev på kroppen alltför hårt, gick helt över mina egna gränser tills det till slut krävdes allt fler tabletter för att uppnå effekt och då blev det stora problem med sömnen. Vilket i sin tur orsakar ytterligare problem. Till slut hade medicinen faktiskt ingen uppiggande effekt alls på mig, jag fick bara väldigt obehagliga kroppsliga symtom av krypningar, surr i kroppen, rastlöshet (men fortfarande trött) mm.
Min uppfattning är att liknande preparat stressar hela organismen, inklusive psyket på ett negativt sätt som inte känns nyttigt över tid, och kanske särskilt för en MS-sjuk person. Det medför även lätt behov av andra mediciner för att lugna ner och minska stresskänsligheten, vilket i sin tur skapar dålig cirkel med sömnstörningar och sämre mående än innan. Efter min egen resa så skulle jag inte vilja rekommendera liknande mediciner för personer med MS, tyvärr.
Fast – om man nu ändå vill pröva och kan få det utskrivet, så är ett gott råd att medicinera under strikt vägledning och uppföljning av stresshantering och sömn.

De möjliga biverkningarna av ADHD-medicin, som du beskriver att du upplevt, är verkligen viktiga att ta hänsyn till! I synnerhet för en MS-patient. Sedan kanske det är värt att nämna att jag sedan innan medicineras för insomningssvårigheter och regelbundet behöver ångestdämpande läkemedel, och bara haft tillgång till den medicinen som jag tar sedan i mars – men jag måste faktiskt säga att mina sömnsvårigheter minskat lite! Tydligen så är det inte helt ovanligt att det blir enklare att somna när man inte är påtagligt jättetrött dygnet runt. Vad gäller ångest och oro så kan den ju lätt öka när man faktiskt är alert nog för att kunna känna de känslorna, samtidigt så har mitt allmäntillstånd förbättrats sedan jag påbörjade min medicinering och jag är inte riktigt lika deprimerad. Hade mitt utgångsläge varit ett annat, dvs. att jag inte redan medicinerat för ångest och sömnsvårigheter, så hade jag kanske upplevt saken annorlunda. Jag är inte heller på någon nivå som påminner om hur jag var innan jag insjuknade, men jag vill ändå inflika att det ändå hjälpt mig att medicinera på morgonen. Fast det har inte varit en lätt process att ens få tillfälle att testa, och jag tror inte heller att samma läkemedel fungerar för alla.

Jag håller helt med dig om att mediciner fungerar olika för alla, verkligen regel nummer 1. För att veta säkert behöver man pröva själv.
Kanske var det lite väl kategoriskt skrivet av mig….och synd att avråda andra från att pröva. Jag vidhåller dock att det kan var en svår balans att kunna lyssna på sin kropp och samtidigt ta uppiggande preparat med måtta.
I vilket fall, i allas vår kamp för ett bättre liv med MS så bör vi få möjlighet att testa olika mediciner/behandlingar och hitta det som kanske funkar för just dig eller mig.
🙂

Håller med dig om den svåra balansen, och det gör väl i de flesta fall vården också – som följt upp mig ganska noga. Och det hoppas och tror jag är standard! 🙂

Hoppas att det fungerar bra för dig! Var det svårt att få utskrivet, behövdes det göras speciella tester på kroppen? Eller räckte det med blodtryck osv?

När man talar om läkemedel så tycker jag att det är vettigt att lägga till “för mig” efter ett “det hjälper inte” eftersom att det är så individuellt 🙂