Hej!!
Det är inte lätt det du är i just nu.. Det liknar de känslor jag hade för lite mer än ett år sen när jag fick mitt diagnosbesked, jag tror många av oss känner igen oss. Jag skulle fylla 26 och hade precis börjat på mitt första jobb efter utbildningen.

Det är klart du ska försöka leva så normakt som möjligt.. men när jag fick mitt besked gick jag igenom en kris.. det var nästan jobbigare än mina symptom på ett sätt.. Jag tror det är viktigt att inte undertrycka den psykiska påfrestningen för mycket. Jag fick prata med kurator. Vilket hjälpte lite grann..
men sen gjorde jag också en internetbaserad “kurs” kbt-liknande.. spirit heter den och är riktad till oss med ms. Kolla på det när du är redo. Inte säkert du tycker den är bra men den hjälpte mig.

Förra året var omtumlande men jag bestämde mig för att jag inte är ms. Jag är samma vanliga jag ändå! Nu jobbar jag heltid igen och tränar kanske inte på samma sätt som förut men har hittat simning som bra träningsform.. vet att andra med ms tränar som vanligt utan större problem! väntar vårt första barn och lever! För det kan även vi med ms, vi kan leva!

Lycka till, energi till dig!

Hej på dig.
Har haft MS i 13 år och kan misstänka hur du mår. Har själv jätte problem med ork och min balans. Tyvärr går det upp och ner och fram och tillbaka. Men som tur är att vi har bra MS vård i Sverige som kommer att föröka hjälpa så mycket som möjligt. Sen finns också vi här.

Fy vad jobbigt! Första tiden är inte lätt… Försök att inte hålla för mycket inne. Du har rätt att vara arg, frustrerad och ledsen! Om du vill kan en kurator eller en vän hjälpa dig att sätta ord på känslorna, sortera tankarna och försöka få ordning i kaoset. Att prata brukar hjälpa för mig.

En vän till mig var helt paralyserad i nästan hela kroppen när hon fick sin diagnos. Var sängliggande. Hon blev helt återställd ganska snabbt. Trots att hon var så kraftigt påverkad. MS-imflammationer är som vanliga imflammationer på så sätt att dom kan se förjävliga ut men sen läka. Så det finns hopp!

Det finns massor av människor med MSdiagnos därute som lever helt normala liv trots de motgångar sjukdomen medfört. Oavsett hur jobbigt det känns just nu är du snart tillbaka! För sjukdomen vinner inte!

Lycka till, vi finns här för dig!

Ta hand om dig och lyssna på din kropp.
Jag känner igen mig i allt du skriver och hatar uttrycket “lev så normalt som möjligt” då det inte går alls för min del på det sätt jag skulle vilja.. Men man måste försöka kan jag hålla med om och hitta nya saker som ger mening eller modifiera de gamla så att det kan funka och ta hjälp av allt samhället kan ge en och nära o kära.
Kämpa på!

Något som funkar mot yrseln (för min del) är att se till att äta ordentligt, kan ju va värt att testa..
När man blir deprimerad, vilket inte är ett dugg svårt att förstå att man blir när man råkar ut för något sånt här, brukar matlusten bli sämre.
Energibrist gör iaf min yrsel 3ggr värre, så jag tvingar hellre i mig maten än brottas med den yrseln för den är inte rolig.

sen är det nog inte fel med någon sorts avslappning, att bli lugnare kan omöjligt skada utan gör nog att du orkar lite mer.

och oroa dig inte för bromsmedicinerna, finns jättebra tabletter som man kan få nu som är effektivare och har mindre (kända) biverkningar.
Använder själv Tecifidera (tabletter 2ggr/dag) nu efter att ha haft Avonex (sprutor 1ggr/veckan) och skulle inte byta tillbaks även om jag så var tvungen.

Lycka till och hittar du något som hjälper så dela gärna med dig

En varm rekomendation är att vara med på Avstamp. Se: http://avstamp.neuroforbundet.se/

De brukar ta emot intresseanmälningar i samband med att man får sin diagnos.

Lycka till på onsdag!

Hej Clementine!
Jag är själv ny här på sidan men mitt första skov fick jag för tre år sedan. Jag vet inte hur du mår nu då det var några månader sedan det senaste skrevs här. Men jag tänkte att jag skriver ändå.

Mitt första skov slog riktigt ordentligt. Jag minns inte ens alla symptom men de du har hade även jag. Jag låg inlagd ungefär en vecka och en bra dag kunde jag ta mig till matrummet, för det mesta var det en seger att kunna sitta upprätt och läsa en bok.

Hur som helst fick jag inne på sjukhuset kortison intravenöst för att hämma inflammationen som innan dess bara gav fler symptom för var dag. Det gjorde susen. Jag har i efterhand förstått att om man får svåra symptom kan jag komma in för att få en ny dos – men nu har det inte varit så illa sedan första skovet. Har du fått kortison eller vetskap om det?

Jag förstår att det också känns tufft för dig. Jag vet inte hur det kommer att bli för dig men jag blev ganska snabbt av med just yrseln och efter ett halvår blev jag av med huvudvärken och de värsta syn- och hörselproblemen jag haft och efter det har jag levt i stort sett som tidigare. Det kan nog gå lite upp och ner. Men jag märker att ingen runt mig ser mig som “tjejen med MS”, de verkar ofta glömma bort läget istället. Jag tror att det allra viktigaste för att det ska vara så är att jag själv inte ser mig som “tjejen med MS” 🙂

Lycka till, jag hoppas att du fått bra hjälp och att det känns mer hoppfullt för dig!