Hej! Jag är 26 och tog körkort i augusti i år efter att ha haft min diagnos i 3 år. När du ansöker om att få övningsköra så måste du svara på ett antal frågor, bland annat om du har sjukdomar som kan påverka din förmåga att framföra ett fordon på ett tryggt sätt. Ja, du kan undlåta att nämna något om din sjukdom, och bara svara att du är frisk. De kommer antagligen inte att kolla upp det. Men om du är som mig (läs: osäker, neurotisk och en aning paranoid) och är rädd att det kan komma tillbaka och bita dig senare, så kommer du antagligen att vara ärlig.

Det som händer då, eller det som hände i mitt fall, var att jag fick ett brev hem från transportstyrelsen där de bad mig skicka in ett läkarintyg från ansvarig neurolog, där han princip skulle intyga att mina problem inte var allvarliga nog att förhindra mig från att ta körkort. Du får ett papper från transportstyrelsen där det står precis vad de vill ha svar på från din doktor, bland annat om motoriska svårigheter, synnedsättningar, fatigue etc.. Intyget får inte vara äldre än två månader och det är ditt ansvar att det blir inskickat i tid.

Baserat på det din doktor skriver om dig, dina symptom och dina svårigheter, så fattar transportstyrelsen ett beslut som är unikt för dig och din situation. Jag fick tillåtelse att övningsköra och efter att jag tagit körkort har jag ansvar för att skicka in ett nytt läkarintyg till transportstyrelsen vartannat år där min doktor intygar att mina symptom inte har förvärrats eller i alla fall inte blivit så pass illa att jag inte längre kan köra.

Men när allt detta är gjort så är det bara att söka sig till närmsta körskola och börja köra! Jag rekommenderar en intensivkurs, om du känner att du orkar och har tid. Då får du en eller två lektioner om dagen i ca 3 veckor och de bokar in alla prov och riskutbildningar på en gång. För mig hjälpte det mycket att jag hade en deadline att kämpa för. Men vi är alla unika och du ska såklart välja den studieform som passar dig;) Sen är det bara att tuta och köra. Hoppas detta svarade på lite frågor!

Lycka till nu och god fortsättning!

Efter att ha smugit runt här på sajten som ett spöke i några dagar nu så tänkte jag att jag skulle skaffa mig lite ryggrad och våga göra ett inlägg här på forumet. Det kändes mest naturligt att börja med en liten presentation, så.

Jag är en 24-årig tjej från Mellansverige. Jag studerar till biomedicinsk analytiker på universitetsnivå och kommer (med lite tur och hårt arbete) vara färdigstuderad och legitimerad till våren. Böcker är mitt allt. Böcker gör livet hanterbart. De är min trygga hamn och min tröst när livet känns tufft. Jag skriver även mycket själv, men endast för privat bruk än så länge. Jag föredrar heavy metal framför all annan musik, men anser samtidigt att alla genrer har sina undantag vilket gör mig till en liten allätare. Favoritfilmen är 80-talsklassikern The Breakfast Club.

Jag fick diagnosen MS i december 2014 efter nästan två år av utredning. Jag vaknade en morgon och hela mitt vänstra ben var bortdomnat. Jag hann gå igenom två skov innan diagnosen fastställdes och vid det andra skovet upplevde jag domningar i 90% av kroppen. Axlarna och huvudet var de enda delar som förskonades. Domningarna behandlades bort med kortison, men funktionen i högra benet och högra handen är fortfarande lite nedsatta. Jag behandlas idag med Mabthera och mår så bra som man kan förvänta sig under omständigheterna.

Jag hoppas att den här sajten kan bli precis det jag har behövt i månader nu – ett positivt stöd och ett utlopp för allt som annars förblir osagt så att jag kan lära mig att hantera det här. Många som känner mig skulle ta mitt medlemskap här som en stor framgång. Om de visste om det. Jag har väldigt svårt att prata om sjukdomen med familj eller vänner. Jag vill helst inte att någon tar upp det alls. Men det hjälper ju inte att ignorera saken heller.

Jag ser fram emot att få lära känna er alla
//L