Jag vet inte om jag hade klarat av att bli stucken så många gånger 😬

Jag satt faktiskt och tänkte på att man skulle haft en “USB-port” i armen som de kunde koppla in sig på, men då finns det ju faktiskt något liknande i verkligheten, fantastiskt 👍

Möjligtvis så kände jag av lite biverkningar igår, för när jag skulle cykla till gymmet så hade jag ingen kondition alls. Och väl på gymmet så orkade jag knappt att lyfta vikterna jag brukar värma upp med. Och idag har jag känt mig lite småtjock och plufsig på något vis. Men förhoppningsvis så är det bara något tillfälligt.

Till mig sa dom att jag inte skulle räkna med att kunna jobba samma dag. Dels pga att det skulle pågå till efter lunch, och eventuellt om man upplever något besvär från själva behandlingen.
Så jag tänkte åka hem och vila efteråt.
Jag fick hem tabletterna som man skall ta så att jag kan ta dom hemma på morgonen. Då sparade jag en timme som man behöver vänta annars.

Hej på er, nyreggad här och detta är mitt första inlägg.
Jag är övertygad om att stress var den avgörande faktorn för att jag drabbades av MS.

Jag har alltid jobbat mycket och under väldigt lång tid. Jobbade heltid på mitt ordinarie jobb som delvis kunde vara väldigt stressigt, mestadels för huvudet. Utöver det så jobbade jag extra på lördagar hos en tidigare arbetsgivare som även det var väldigt stressigt, dessutom på tider då de flesta sover som skönast. Och på söndagar jobbade jag extra på ett lager.
Detta var inget stressigt jobb på samma sätt, bara monotont och tråkigt, men det var bra betalt.

Folk frågade hur jag orkade med, men när man var uppe mitt i allting så kände man inte av någonting, det gick av bara farten. Förutom när man trappade ner vissa perioder, då kunde jag känna en enorm trötthet.
Dessutom kunde jag och min dåvarande sambo unna oss resor till världens alla hörn flera gånger om året.

2018 började bra. Vi var på Sri Lanka och Maldiverna. Sedan hem och jobba lite, och till sommaren åkte vi till Kanada i två veckor. Hem igen, men nu var det semestertider i Sverige så jag var ledig, men sambon jobbade och sparade dagar så att vi kunde åka iväg till vintern.

Plötsligt märkte jag att något inte stämde, min sambo betedde sig lite annorlunda. Jag frågade vad som hänt och hon berättade att hon hade träffat någon annan och skulle lämna mig.

Jag upplevde någonting som jag aldrig känt förr. En inre stress som var okontrollerbar. Planerna på att skaffa familj, hus etc. försvann på bråkdelen av en sekund. Jag kunde inte kontrollera mina tankar på dagarna, än mindre på nätterna när jag skulle sova.
Ville bara glömma allt som varit så jag sa upp extrajobb och lägenheten. MC:n mer eller mindre skänkte jag bort på blocket.
Men fortfarande då var det som ett krig i mitt huvud. Till råga på allt så startade ett nytt projekt på jobbet på ny ort och med nya kollegor. Det var inte läge att gråta ut här, utan man fick hålla fasaden utåt men vid många tillfällen när man var ensam så bröt man ihop totalt.

Dagarna blev till veckor som blev till månader. Julen närmade sig och plötsligt fick jag en riktigt lugn känsla inombords. Jag intalade mig själv att det det var dags att sluta deppa och nyår var då det skulle ske. Nytt år och det var dags för en rejäl nystart.
Julen firades med familjen och på juldagen så pratade jag med en kompis som var på resande fot. Jag köpte flygbiljetter och mötte upp honom dagen efter. Han skulle visserligen resa vidare efter några dagar så det skulle bli en del egentid men hellre några dagar själv med en kall öl i solen än hemma i gråa Sverige.

Nyårsafton kom och det var nu det skulle ske, jag skulle må bra igen.
Men där hade jag fel… Istället insåg jag att precis ingenting hade förändrats och istället blev det som att gå rond 2 och jag började att må ännu sämre.

Tillbaks på jobbet igen och full fart på dagarna. Sommaren var i antågande och projektet jag jobbade på började lida mot sitt slut. Jobbade vi bara på så skulle vi vara klara till semestern, tidigare än planerat. För min det så innebar det en hel del övertid hemifrån. Men vi klarade det och blev klara.

Semestern kom och plötsligt kunde jag släppa precis allting. Inget jobb, ingen stress bara slappna av och andas.
Så en dag när jag hade duschat och skulle torka mig med handduken så brände det till enormt i ljumsken. Det var väldigt ömt i några dagar, och sedan övergick det till att kännas helt bedövat. Jag hade bokat tid hos min vårdcentral för några blodprover och nämnde för doktorn om att det hade börjat domna bort i ljumsken. Prover togs och ett nytt besök bokades in hos min ordinarie läkare.
Han konstaterade att det inte verkade bero på borrelia men de skulle göra kompletterande prov för att vara säkra. Istället misstänkte han att det var risk för MS, och jag fick en akuttid till neurologen.

Hösten har gått och det har varit fullt ös på jobbet, det var mycket som skulle vara färdigt till julledigheten.
Jag har fått göra 3 st MR och en LP, och i torsdags fick jag slutligen bekräftat att det är MS som ställer till besvären ☹️

Och det känns som om historien upprepar sig. Jag ledig till den 7e januari och kan äntligen koppla av. Men i söndags så började det bränna till rejält vid magen/ryggen, ungefär samma känsla som i somras och jag är rädd att det sätter igång igen nu när jag slappnar av och är ledig från jobbet och stressen.