Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Jag har alltid velat testa att räkna kalorier som en diet men har aldrig fattat hur man gör och vad man ska tänka på. men kommer absolut att kolla upp olika appar, då jag inte tänkt på att det finns haha.
håller absolut med att man inte behöver träna flera timmar utan man tränar så mycket man orkar sen om det är 5 min så är det 5 min just den dagen.
tack för alla dina tips och råd, och att du tog din tid att dela med dig ! 🙂
Om jag hade ekonomin och fritiden skulle, skaffa häst va de första jag gör haha. men kul att du har hittat en aktivitet du kan både koppla av och få ut någon sorts träning utav det.
Jag har faktist inte testat matkasse men jag ska kolla upp det!
Tack för tipset och att du tog din tid att dela med dig! 🙂Tack för att du delar med dig!
jag är väldigt snäll mot mig själv då jag är bra på att sänka ribban väldigt lågt, men det känns tråkigt att ändå behöva känna att de ändå högt, fastän jag försöker vara realistisk och sätta mål utifrån min hälsa, livsvanor och livsstill. det är också då jag känner att jag är lat och inte tillräckligt produktiv.
jag är dock väldigt bra på att prokrastinera och ta det lugnt men min hjärna vill göra så mycket, men kroppens energin orkar inte. då det kan vara för värmen, jobbet, sömnen, kosten ect. eller så är det tvärtom att jag vill göra mycket men hjärnan orkar inte fungera.Sen försöker jag äta bra men den senaste tiden har jag inte orkat äta regelbundet som jag gjorde i vintras fram till maj.
så har svårt att anpassa mig och hitta den balansen jag har försökt bygga länge.
jag har också tränat en del hemma men då har det vart via youtube program. men ska absolut testa din variant!tack snälla för alla tips och att du tog din tid att skriva 🙂
Tack för att du delar med dig!
Håller med dig om att det har med olika faktorer som påverkar ens träning och livsstil. känner att jag tappar konstant energi speciellt nu på sommaren. jag känner också domningar vid träning, speciellt när jag är extremt utmattad. tycker de svårt att äta och sova när det är så varmt, så att hitta en balans är extremt utmanande.Du kan räkna med att jag kommer absolut att följa din resa, när du väl bestämt dig att skapat ett konto och om du vill ge ut namnet på kontot såklart haha. 🙂
Åter igen, stort tack för alla tips och att du tog din tid att skriva 🙂
Tack för att du delade med dig och för tipset,
kommer absolut att kolla upp de!
Hade också mål att gå ner i vikt, men jag tror att jag kanske äter fel.
Men stort grattis! du lyckades i slutändan! 🙂Hej Sofie,
Jag fick min diagnos när jag var 17 år gammal och jag kommer ihåg hur jobbigt och ensam jag kände mig i flera år och jag håller med sara och vad hon sa ovan.
För mig dock känner jag mig ibland fortfarande ensam och önskar jag hade en vän jag kuna prata med som har MS i min ålder då jag är 27 år gammal nu eller (om ca en vecka haha).
men genom min resa har tröttheten alltid var mitt största utmaning innan och efter min diagnos, till och med idag, hur mycket jag än åt tillskott, tränade och sov tidigt känner jag mig ändå trött.
jag tror inte jag kommer någonsin komma ihåg hur det är att vara frisk och full av energi, men jag har nu fått redskap som ska underlätta min trötthet.Jag hade tyvärr dåliga upplevelse med läkare och andra myndigheter till en början då de har använt “du är ung” kortet mot mig varje gång jag har sökte hjälp och behövde råd. jag hade ingen kunskap eller förklaring på min hälsostatus och körde över mig själv i slutändan.
Men sex år efter min diagnos och allt skit fick jag en läkare som på bara ett besök både gav mig kunskap och svarade på alla mina frågor jag hade gått runt med alla dessa sex åren. samma år skickade hon en remis till rehab och där lärde jag mig att allt handlar inte om ålder eller kön utan att man umgicks med individer som har samma diagnos.
Jag har aldrig känt mig så trygg i en grupp som jag gjorde då.poängen är att inte känna dig ensam i din diagnos, de är vanligt att få MS i ung ålder men kanske svårt att hitta en person i samma ålder, då man kanske inte pratar om sin diagnos öppet eller att man känner sig redan trygg i sin krets och får den stöden man behöver.
jag hoppas detta var svar på din fråga!
Ta vara på din hälsa och överskatta inte din energi!Hej Johan!
Jag beklagar för vad du har gått igenom, jag har dock aldrig hört talas om NMOSD men jag kan säga att du har kommit rätt.
När jag fick min MS diagnos när jag var 17 år gammal 2014, kände jag mig ensam med denna diagnos och det blev inte bättre av att läkare jag hade då fram till 2019 och andra myndigheter inte gav mig hjälp eller stöd när jag behövde det som mest.
Jag vågade inte prata om MS eller berätta till någon, då det var okänt för mig. Min största rädsla var att folk skulle fråga mig frågor jag själv inte kunde besvara då jag alltid trodde jag skulle bli förlamad närsom och hamna i rullstol. Efter Fem år byggdes min kunskap om MS, då jag hade en bra läkare som tipsade mig om ung med ms och själv förklarade min situation och hur jag kunde söka kunskap om min stadie av MS. Då kände jag mig mer lugn och jag tänkte då att det var dags att prata ut om min diagnos och att det inte var hälsosamt att hålla det för mig själv. 2020 började jag på rehab station för MS och där fick jag träffa fantastiska personer som verkligen öppnade mina ögon och ökade min kunskap om MS. jag kunde relatera till dem och få tips på vad man kan göra för att förhindra vissa biverkningar.
Jag har vänner med olika neurologiska sjukdomar och diagnoser som tex epilepsi, ALS etc och känner att jag kan relatera visa gånger och prata ut med dem, så som dem pratar ut med mig om sina besvär.
vissa saker är fortfarande oklart för mig men jag vet att jag kan vända mig hit ifall jag har några funderingar och att det alltid kommer vara någon som kan relatera eller ge tips på vad man kan göra.Jag vet dock inte om jag nu sagt något som är relevant till dig men känner du att detta inte är något för dig finns det alla sorts grupper i sociala medier som instagram och Facebook som man kan alltid hitta grupper som är specifika för just dig. Men jag hopps du trivs här och att du får stöd och svar på dina funderingar som jag har fått från denna grupp 🙂
Exakt så kände jag mig! jag är också uppvuxen i ett område där man inte pratar med någon om sina sjukdomar etc. Det gjorde också att jag inte berättade till någon för att en av mina anledningarna var för att jag levde i förnekelse och för att jag ville bli behandlad som en normal person. men eftersom jag inte tänkte på min kropp och hälsa och jobbade ihjäl mig i åtta år så blev min hälsa bara värre med tiden.
Tyvärr så vände jag mig till myndigheten för stöd för olika anledningar eller så att jag kunde fokusera på plugget men jag fick bara avslag år efter år. så till slut gav jag upp och kände att jag var ensam i allt detta. jag kände inte heller någon annan i min ålder om hade ms eller någon överhuvudtaget med ms, så kände mig väldigt onormal och ensam.
jag kunde inte prata med någon om detta fasten min familj visste att jag hade ms och ibland känns det som att de glömmer att jag har ms.
jag hade och har fortfarande jätte svårt att prata öppet om det här för vänner och arbetsgivare etc.Tack för att ni hörde av er och tack för eran fina ord och råd!
kramar till er med ! 🧡