Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Jag är gravid i v.38 nu, och har mått såå bra hela graviditeten! Inga MS-symptom under hela denna tid. 🙂 Jag fick senaste dosen mabthera i december förra året, och blev gravid i januari. Jag var rädd att det skulle bli problem med barnet eftersom jag blev gravid så nära inpå medicineringen, men de sa att det inte var någon fara, och jag har en fullt “normal” graviditet. 🙂 De har såklart hållit lite extra koll på mig, men det har inte varit några avvikelser.
Och snart är barnet här! 😃
Det skulle vara att man har stora problem av sjukdomen, och det har inte jag, så jag fick sjukpenning på fortsättningsnivå. Men jag fick fortsatt sjukpenning för MS 🙂
Du får inte sjukpenning på samma nivå efter dag 364, utan på fortsättningsnivå (=mindre pengar), men du får vara fortsatt sjukskriven. Jag tror att det fanns olika skäl till att få behålla högsta nivån på sjukpenningen också, kolla det med din handläggare. 🙂
Hej! Jag kan inte ge så många svar, men inge hopp 🙂 Jag hade ett skov när jag fick diagnosen och jag var då bortdomnad från fötter till höfter, typ ingen känsel alls, kunde knappt gå, hemsk balans. Jag fick 3 × kortison och sedan mabthera. Det akuta (att inte kunna gå) blev snabbt bättre, och resten har fortsatt förbättras. Kortisonet fick jag i april 2016 och mabtheran juni 2016. Jag har under tiden jobbat med balansen och att gå, och har märkt förbättringar med jämna mellanrum. Nu är jag gravid sedan februari, och mina symptom är mycket bättre, så nu är det svårt att säga vad som är förbättrat och vad som är graviditet, men det var myyyycket bättre innan dess också 🙂 T.ex. var jag för ett år sen stolt över att jag kunde gå till bussen (2min), och i början av året kunde jag gå ca en halvtimme innan mitt ena ben stelnar och tårna börjar släpa. Så jag tror absolut inte att man ska ge upp i första taget! 🙂
Inte ännu 🙂 fick första mabtheran juni 2016.
Jag fick symptomen i typ december 2015, i maj 2016 fick jag MS-diagnos. Jag hade domnat bort från fötterna till höfterna och gick jättedåligt, och kom inte långa sträckor. Min balans var obefintlig. Jag hade dimsyn på ena ögat och hade dimsyn som blev värre när jag var stressad.
Nu😃: Jag går normalt i 25-40 minuter innan jag får problem med fot & ben, och ju mer jag övar, ju bättre går det. Min balans är betydligt bättre, den har jag övat en del på, och fortsätter öva. Jag blir bättre med träning och ger mig inte. 🙂
Ögat är typ “återställt”, men jag ser sämre än innan. Jag har glasögon vid dator, tv och läsning för i och med synnervsinflammationen visade det sig att jag har brytningsfel sen innan, jag har bara inte märkt det. Men dimsyn får jag knappt alls, bara kort när jag är väldigt ansträngd.
Så jag är otroligt tacksam för att MS:en har slått ut så “lätt” mot mig. 🙂
(Jag kan lägga till att jag fick min första bromsmedicin först 2 månader senare.)
Hej! Jag fick ett skov under pågående MS-utredning (passligt nog), och fick 3 dagars kortisonbehandling. Jag kunde knappt gå själv när den började, och det var lite bättre redan tredje dagen. Jag fick veta att kortisonet hjälper kroppen att fortsätta läka i typ ett halvår, och det var ungefär så länge jag märkte av fortsatta förbättringar. 🙂 Gången blev snabbt bättre, men det lång tid innan den var BRA.
Hej! Jag har också ganska ny diagnos, fick synnervsinflammation (och en del annat skit) i februari-mars i år. Inflammationen var så pass läkt att jag inte behövde komma på fler återbesök på ögonsjukhuset i augusti. Jag har fortfarande en hel del besvär, men en del av det kan vara för att det kom fram att jag har brytningsfel också. Mitt icke drabbade öga behövde kompensera för det inflammerade, och det gick inte så bra p.g.a brytningsfelet. Men nu har jag fortfarande lite “disig” syn om jag är i miljöer med mycket folk och intryck, och om jag är stressad eller anstränger mig hårt fysiskt får jag väldigt snabbt dimsyn och får svårt att fokusera blicken. Det går tack o lov snabbt tillbaka om jag lugnar ner mig. Jag har ingen aning om jag kan vänta mig att ha det såhär i fortsättningen, men jag hoppas att det blir bättre. Det som har hjälpt mig mycket är att jag har fått glasögon 🙂
-
FörfattareInlägg