Hej alla!

Trevlans med ett ställe för unga med ms 🙂 eller ett nytt fräscht forum att hänga på..

Min historia lite kort. Är en tjej på 27 (snart 28) år bor just nu i Sundsvall med mig själv. Pluggar sista året på universitetet här i stan och hoppas sen på att få flytta till något större, som Göteborg eller Stockholm för arbete.

2004 fick jag min diagnos, efter lite diffusa symtom, som jag själv tyckte då. 2002, hade jag första känselbortfallet på kroppen, men eftersom att jag jobbade under sommaren när det inträffade så ville jag inte gå från jobbet för att kolla upp vad det var, det var såklart inte kvar när jag började i skolan igen. Sen vet jag att det hände något mer under sista året där i gymnasiet för jag var till akuten med en kompis, men man lyssnade på lungorna och hjärtat osv, men kunde inte hitta något fel.

Vid årskiftet 2003/2004 fick jag andra gången ett sånt stort känselbortfall, den här gången tyckte min dåvarande sambo att jag skulle söka för det. Även om jag trodde att det var någon nerv som kommit i kläm eller så. Men sagt och gjort, vi, han fick följa med eftersom att jag var måttligt intresserad av att få konstaterat att jag hade en nerv i kläm, gick iväg till vårdcentralen varpå läkaren tog det mycket allvarligt och skrev remiss till neurologen.

Det fanns ingen neurolog i Sundsvall vid den här tiden, så jag fick träffa en neurolog i Umeå vid ett par tillfällen, man gjorde magnetkameraundersökning och gjorde en lumbalpunktion. Sambon var den som hängde med till Umeå också, tror han förstod att jag var lite fundersam över vad det kunde vara. Sen blev det sommar, och den var jävligt lång minns jag.. speciellt lång blev den efter att jag googlade på mina symtom. Enda som kom upp var just MS, det lät hemskt tyckte jag då.

Vid diagnostillfället var det min mamma som följde med upp till Umeå. Minns, dagen så tydligt och såklart ögonblicket varvid neurologen berättade att man kunde konstatera att jag hade MS. Jag reagerade inte där och då. Men jag började förstå på vägen hem i bussen. Och det var en jobbig bussresa.

Efter en tid fick jag i alla fall byta till de neurologer som kommit till Sundsvall. Men när vi skulle starta upp Tysabribehandlingen så fick jag åka till Umeå igen (60 mil tur och retur under en dag) vid de tre första tillfällena. Kollade på behandlingskortet igår, 33 gånger har jag fått tysabri nu. Första gången var Januari 2009. Nästa gång ska de kolla för det viruset som kan ge PML, är livrädd för resultatet och hur jag kommer ställa mig till fortsatt behandling om det visar sig att jag har det, och också då, hur kommer det bli utan Tysabri? Livrädd alltså. På riktigt.

Vart visst långt ändå. Men hoppas ni orkade läsa.