Arbetsintervju – Berätta om MS eller inte?

Visar 7 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #12522

      Jag arbetar idag på en arbetsplats där jag varit väldigt öppen med att jag har MS. Jag har (nästan) inga som helst problem som påverkar mitt arbete än, förutom att jag ibland såklart är ledig pga mina behandlingar och årliga undersökningar. Alla vet om att jag har MS. Jag fick min diagnos när jag arbetade på min nuvarande arbetsplats. Jag var öppen från det att undersökningarna startade. Jag var ju borta så ofta och jag kände den tryggheten då. Nu känner jag mig inte lika säker på att det var rätt gjort.

      Efter att jag berättat om min sjukdom har jag fått färre arbetsuppgifter att göra och har t.o.m. när jag försökt förstå varför, fått höra saker som t.ex. “min fru har också en neurologisk sjukdom och hon orkar inte göra någonting alls”. Vad nu hans fru har något med mig att göra frågade jag inte ens, jag blev bara så chockad. Nåja, efter semestern i år så har jag knappt jobbat alls, bara rullat tummar. OBS! Jag har en heltidsanställning.

      Detta har nu resulterat i att jag började titta efter ett nytt jobb. Såg en annons, sökte jobbet och nu ska jag på intervju.

      Min fråga:
      Ska jag eller ska jag inte berätta om MS på intervjun?

      Jag har ju tokigt nog redan i min ansökan meddelat att jag arbetar för en av NEUROs avdelningar. Kanske dumt av mig, men jag känner mig stolt av att göra det. Vad säger jag om de frågar varför jag gör det?

      Hjälp!

    • #12523

      Jag skulle inte berätta på intervjun, om jag inte var så pass sjuk att jag visste med mig att jag skulle behöva betydande anpassning i arbetet direkt när jag började.

      Precis som du själv har upplevt så kommer en del att behandla dig annorlunda pga diagnos. Många chefer kommer bara att se problem och missa vad du faktiskt kan!

      Jag var öppen på mitt förra jobb för att jag var tvungen, var sjukskriven ett tag när jag fick första skovet och diagnos, samt ledig en period för rehab. Det funkade bra att jobba med folk som redan kände till min kompetens. Men när vi fick ny chef var det som att hon bara såg diagnosen och inte vågade lägga några större projekt i mina händer, även fast jag vid det laget inte haft en enda sjukdag på över ett år.

      Nu har jag bytt jobb och fortfarande inte berättat att jag har MS. Det har gått hur bra som helst. Visst kan det hända att jag blir tvungen att berätta om jag får ett nytt skov men just nu känns det onödigt.

      Det känns konstigt om de skulle fråga dig varför du är aktiv i Neuro, men i så fall kan du ju svara mer generellt att du tycker det är en viktig organisation, givande och lärorikt med ideella uppdrag osv. Det finns ingen lag som säger att de inte får fråga rakt ut om du har en sjukdom, men det är ganska dumt att göra för de får inte använda svaret i sin bedömning av dig, det bryter mot diskrimineringslagen.

      • #12525

        Tack Signe för ditt svar. Nä, jag verkar inte vara ensam med mina funderingar. Det känns bara så dumt att “ljuga/hålla tyst”, men det är kanske så att jag måste hålla tyst tills det skiter sig. Så idiotiskt. Ska min karriär skita sig för att jag har en diagnos. Jag arbetar ju precis lika mycket som förr och min kompetens är ännu intakt. Inga plack som skadat den än. Kan inte arbetsgivare se det som att jag arbetar på tills det skiter sig, men att de då också får en flitig arbetsmyra med bred kompetens i troligen flera år till och när det skiter sig (om det skiter sig) så löser det sig på annat sätt.

    • #12524

      Jag ska blir kort, jag ser inte anledning om att säga till arbetsgivare om min diagnos.
      Lycka till.

    • #12526

      Jag känner faktiskt något igen mig som genomgick utredning och fick diagnos när jag jobbade i ett team, var därför öppen med detta generellt väldigt förstående team, och efter att ha lämnat teamet undrade jag saker som ifall beslutet att berätta verkligen var ett bra beslut som jag valde att fatta.

      I dag berättar jag personligen inte längre, för jag behöver inget extra stöd och ingen behöver den informationen. Om jag berättar för mina kollegor är det ett beslut som jag varken kan återkalla, har insyn i vad mottagaren av informationen tänker angående eller har kontroll över hur informationen sprids.

      Jag tror att dina behov bör styra om du skall berätta för andra eller inte. Det är upp till dig och enbart dig om du väljer att berätta i en arbetsintervju/för dina kollegor eller inte. Om du väljer att berätta kanske en idé dock även är att tydliggöra dina förväntningar hos mottagaren av informationen. Jag tror att det är många som har lärt sig tidigare hur allvarligt MS kan vara och missar personen framför en som har MS och missar hens individuella behov. För vissa kommer det som en chock och kanske överför till dig sina förutfattade meningar/förståelser från tidigare interaktioner med personer med MS eller en annan neurologisk sjukdom. Därefter följer stigmatisering, och personen ifråga kanske tror att hen hjälper dig genom att minska din arbetsbelastning men detta behöver givetvis inte vara fallet.

      Dessa är bara mina erfarenheter och upplevelser. Jag hoppas att du kan hitta en väg framåt som fungerar för dig!

    • #12527

      Säger inget ang min sjukdom

    • #12528

      Jag berättade inte om min MS när jag sökte jobbet jag har i dag. Mina MS-relaterade synskador påverkar sättet jag gör mitt jobb på men inte min förmåga att göra det. Så jag tog upp det väldigt odramatiskt och utan att nämna MS första dagen på jobbet. Väldigt jobbigt att göra men jag lyckades visa att det inte påverkade mitt jobb så det kom inga följdfrågor. När jag berättade så sa jag inget om MS utan bara att jag var synskadad. Mer behövde min chef och mina kollegor inte veta. Det kan också bli lite konstigt att ta upp det i en intervjusituation om det inte påverkar jobbet.

      Vad det gäller medicineringar så har jag försökt tima in det genom att ha väldigt tidiga infusionstider. Sen kan man alltid säga att man har ett privat ärende som gör att man behöver komma senare/gå tidigare eller vara borta delar av dagen. Ofta har det räckt. Folk har läkartider/tandläkartider/läkartider med familjemedlemmar och alla möjliga skäl att vara borta en stund.

      Jag har alltid kört efter filosofin att aldrig ljuga för att gömma min sjukdom. Om det inte påverkar din förmåga att göra ditt jobb så tycker jag att du skall ligga väldigt lågt tills dess att du behöver berätta eller känner att du gärna vill. Men när du väl berättat går det inte att ta tillbaka.

    • #12529

      Vad man ska ha i åtanke är, att man är skyldig att uppge om man har nedsatt arbetsförmåga vid anställningstillfället. Man behöver dock inte uppge diagnos.

      • #12532

        Än så länge så påverkas inte mina arbetsuppgifter om jag ibland måste sitta istället för att stå.

    • #12530

      Jag har börjat nytt jobb – efter 5 månader berättade jag för chefen pga jag är borta på läkarbesök. Ville att chefen skulle lära känna mig och se mina prestationer först. Sen sa jag att det inte påverkar mitt arbete. Kollegor behöver inte veta.

      Skulle inte berätta vid intervju. Lycka till!

      • #12531

        Tack alla för svar. Det lutar nog åt att jag försöker hålla undan sjukdomen. Jag påverkas ju inte än utav sjukdomen, mer än lite läkarbesök och infusioner då och då och lite nedsatt syn vid värme och besvär med benen, men i övrigt så kan jag ju göra alla mina arbetsuppgifter hur bra som helst. Det har ju inte påverkats än. En vacker dag får jag nog också berätta, men jag vill precis som ni att mina prestationer ska visa vem dem anställt. Jag håller tummarna att jag får arbeta problemfritt i många år till. Helst typ i 21 år till (då går jag i pension med den pensionsålder som gäller nu).

Visar 7 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

En sida för dig som är ung och har Multipel Skleros.