Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Det är ju det jag undrar oxå Avalanche… hur det blir efter långvarig behandling… Får se hur jag ska göra. Vill inte sluta med Ty då den funderar perfekt för mig (just nu..) MEN jag är rädd för vad som händer efter 2, 3 år… Vi får väl se.
Måste fråga läkaren om det du skriver kring tysabri efter ens vikt. Det har jag inte hört innan.
Det är svårt… En planeringsmänniska som jag har väldigt svårt för att “släppa” på planeringen. Men en sak som för mig har varit bra är att använda kalendern ännu mer än innan. Samt mycket post-it lappar 🙂
Sen har jag lärt mig att jag inte ska ha aktiviteter varje dag. Då mår jag bättre och presterar bättre i alla sammanhang. Vill gärna vara med på allt men det går inte.En viktig del i att orka är att ha ställen som dessa att prata med likasinnade. Samt träffa andra ms-patienter som verkligen vet hur det är. DET ger ny kraft och ork.
Men inget blir som man tänkt sig. Jag hade trott att jag skulle ha 2-3 barn vid detta laget…har inte ett enda…
Samt jag har precis insett att jag kommer ha sååå svårt för att byta jobb…. Vem vill ha mig som orkar jobba 75% är kvinna i 30-års åldern och har inga barn…..Hej alla
Jag är snart 32 år och bor i västra Götaland med min sambo, i ett hus.
Läste igår i min dagbok och då var det exakt 4 år sedan ambulansen fick komma och hämta mig hemma.
Allt började med att jag såg lite dåligt på ena ögat. En konstig fläck som var irriterande. Sökte mig till vårdcentralen som skickade mig direkt till ögon på lasarettet. De berättade att det “enligt rutin” skickar mig vidare till neurologen. Vilket jag inte tänkte mer på just då.
Började få väldiga problem med balansen. Blev skickad på en MR en fredag. Mer och mer yr över helgen. Väldiga balansproblem på jobbet på måndagen. Hemma tisdag. Fick komma till neurologen på onsdag och då tog de ryggvätskeprovet och sa “Vet du varför du är här? Vi vill utesluta att du har MS”. Mer kommer jag inte ihåg….grät i bilen innan jag orkade åka till jobbet. Dagen efter tog det mig lååång tid att krypa till toaletten medan rummet snurrade och jag mådde illa. Ringde min sambo som kom hem och kallade på ambulans.Var inlagd några dagar och det gick ytterligare några veckor innan jag till slut fick diagnosen.
Fick omgående börja med Avonex vilket kändes bra. (I samband med Orudis Retard så kände jag inga biverkningar) Gjorde dock ett uppehåll då vi vill skaffa barn….gick inte så bra. Skov på skov på skov kom och nu får jag Tysabri sedan 1 år tillbaka. Sååå skönt att slippa ta spruta själv. SAMT jag är en av de som blivit piggare av Ty. Jobbar inte heltid men är mer människa på kvällarna nu än för ett år sen.
Det var lite om hur min resa började.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst men det för räcka för denna gång./A
