Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Vid “vanliga” förkylningar tappar min sambo ytkänseln (han som har ms inte jag:) ), ibland ända från revbenen och ner. Ytkänseln i händerna och underarmarna tappade han helt ett år efter diagnosen då han åkte på svininfluensan innan han hann vaccineras 🙁 Beroende på hur kraftig förkylningen blir desto större utsträckning blir känselbortfallet, och vid kraftigare förkylningar blir han även väldigt öm i kroppen, så nog tror jag att en dålig förkylning kan påverka skoven, likt stress, då det är en ansträngning i kroppen.
Tack för era svar 🙂
Oj, trist! Var det första sprutan du tog då?
Jo var dem vi hade svårt att få tag i 🙂 Men det lät som att det var lungt!
Två år! När min sambo fick diagnosen var det fixat efter tre dagar på sjukhuset! Allt som behövs är en mr och ett benmärgsprov.. Är det läkarna som drar ut på det eller är utredningen i full gång men svår? Får du någon hjälp annars? Psykolog, sjuksyster osv? Eller håller de inne på allt sånt pga att du inte fått någon diagnos ännu?
Beror ju kanske lite på vilken typ av arbete det är, tungt och stressat dagarbete tar nog hårdare än ett lätt nattjobb tex. Men som sagt, alla är ju olika. Jag skulle nog satsa, är det ett jobb du verkligen vill ha så kan det vara bättre att testa och avsluta om du känner att du inte orkar snarar än att ångra att du aldrig provade 🙂
Hej! Det låter helt otroligt, skönt för dig! Vad var det som gjorde att de ville ta ett nytt ryggmärgsprov på dig?
Mabthera är väl en led/nervmedicin? Reumatism/parkinson osv? Jag har inte hört något om cancer 😮 Mabthera ges även i Luleå, det är inget universitetssjukhus.
Nu är det länge sen du skrev men jag tror det beror på vilken medicin man tar också, medan min sambo med ms fick tysabri sa de att han skulle höra av sig vid varje skov eller plötsliga förkylningssymtom för att pml visar sig oftast på samma sätt som ett skov. Men det är klart det kan skilja sig från sjukhus till sjukhus också, hur mycket personal det finns osv.
Tycker det låter klokt, lite så vi också har tänkt. Även om man inte skäms för sin sjukdom så finns risken för att andra (tex arbetsgivare) förutsätter att du är sjukare än du är och skapar förutfattade beslut. Har man inga problem att sköta de utsatta uppgifterna tycker inte jag att man är skyldig att berätta om det. Och på så sätt “outa” det i sin egen takt för vänner och kollegor när man kommit till en punkt då man vet att det inte påverkar deras syn på en eller arbetet man gör. 🙂
-
FörfattareInlägg